nervös och förväntansfull
v. 41+6
Det är konstigt att tiden kan gå så sakta men på samma gång så fort. Sekundrarna segar sig fram när jag tänker på att det är en hel lång natt kvar innan vi får åka till Eksjö. Men konstigt nog bara rusar tiden iväg när jag tänker på att det här är sista kvällen jag och Marcus äter middag, ser på tv och somnar ensamma.
Jag vill ta till vara på den här kvällen, för imorgon kan ju den stora magen helt plötsligt förvandlas till en livs levande människa, men det är svårt att njuta av varje minut när jag samtidigt vill att det ska bli morgon.
Hela graviditeten, men särskilt sommarmånaderna, har känts som en paus från mitt eget liv.
Jag har varit så tung, trött och orkeslös att jag liksom inte orkat leva som vanligt. Jag har visserligen gjort ganska mycket i sommar - tagit studenten, flyttat, hälsat på hos mina och Marcus föräldrar, varit i Norrland m.m. - men jag har inte kunnat vara ute och njuta av solen och sommaren.
Nu ser jag fram emot att få gå på långa höstpromenader med barnvagnen, köpa normala kläder istället för stora tält, hälsa på hos släktingar, laga massa god mat, äntligen få äta dessertostar och smutta på vin igen, se den första snön falla, inhandla julklappar, dricka glögg och baka bröd och lussebullar - helt enkelt ta igen den där väldigt långa pausen!
Nästa gång jag bloggar har jag en liten bebis vid min sida
♥
