harry & mamma

Gravida läsare varnas

20 september 2009
Kl 08.30 Vi kommer till förlossningen och barnmorska AnnBritt kör en CTG-kurva på mig till kvart över nio. Den mäter min och bebisens puls och eventuella sammandragningar. Tar även blodtrycket.
Kl 10.20 Doktor Tomasz känner på livmoderhalsen som inte är mogen. Gör sjukt ont!
Kl 11.00 Får en gel för att livmoderhalsen ska mogna. Måste ligga stilla i en timme efter att jag fått den. Efter ungefär en halvtimme börjar jag få sammandragningar, dock gör de inte så ont ännu.
Kl 12.15 Efter att ha legat stilla en timme beger vi oss upp på stan för att äta lite lunch. Värkarna blir värre och jag går på Eksjös kullerstensbelagda gator och stönar och håller mig om magen. På resturangen blir de ännu värre och jag får i mig några få tuggor pizza mellan värkarna, som redan kommer väldigt tätt och gör mycket ont.
Kl 13.20 Kommer tillbaka till sjukhuset och har riktigt ont. AnnBritt kör ännu en CTG-kurva som visar jämna och regelbundna värkar. Får akupunkturnålar på magen mot smärtan och i huvudet för avslappning.
Kl 13.50 Som det står i min journal: "starkt smärtpåverkad". Sätter mig i badkaret och till en början hjälper det varma vattnet (och nålarna?) att lindra smärtan. Efter ett tag avtar dock effekten och efter ungefär en timme kliver jag ur badet. AnnBritts skift är slut och jag får nu barnmorska Ewa och undersköterska Maritha istället. Ännu en CTG-kurva. Från och med nu blir värkarna bara ännu värre - jag tror inte att det går att få mer ont och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig igenom det. Vad har jag gett mig in på?
Kl 15.15 Ewa känner på livmoderhalsen eftersom värkarna är så täta och intensiva. Det visar sig att jag redan är öppen 4 cm! Det ger mig lite extra kraft att veta att smärtan åtminstone gett något resultat. Har dock ändå extremt ont, vet inte vart jag ska ta vägen. Får lustgas, först i liten dos, och sedan 50/50 med lustgas/syrgas. Det hjälper inte mot smärtan men eftersom jag blir helt snurrig så blir det lättare att ta sig igenom värkarna. Det ger mig något att göra och fokusera på istället för smärtan.
Kl 17.00 Får äntligen den efterlängtade ryggmärgsbedövningen! Jag hade hört innan att den skulle göra så himla ont, men herregud, det kändes ju inte ens. Det blev räddaren i nöden! Vet inte om det var innan eller efter jag fått bedövningen, men någon gång kände Ewa att jag var helt öppen. Vattnet gick under tiden som jag fick bedövningen.
Kl 17.15 Fortsätter använda lustgasen. Börjar nu känna ett stort tryck neråt (till följd av bedövningen).
Kl 19.05 Ryggmärgsbedövningen tas bort - utan att jag vet om det! Doktor Tomasz mäter bebisens syrenivå i blodet genom att fästa en liten grej på hans huvud.
Den kommande timmen tvingar Ewa mig att testa olika ställningar. Att halvsitta är bäst för att kämpa emot trycket och när jag lägger mig på sidan och sedan står på alla fyra blir trycket mycket större och jag kan känna bebisen komma längre och längre ner. Marcus och barnmorskan säger att de kan se bebisens huvud!
Kl 20.26 Bebisens syrenivå mäts igen.
Tillslut blir trycket så stort att det inte går att hålla emot. Jag ligger på rygg och tror att jag ska dö av smärta, det känns som att hela jag kommer gå sönder. Marcus och Ewa pushar på och jag får mer energi och vill bara bli klar. Jag tar i allt jag kan och känner huvudet komma ut. När väl axlarna är igenom åker hela kroppen ut och jag hör lilla Harry skrika till.
Kl 20.38 Harry kommer upp på mammas bröst.
Kl 21.40 Harry har legat helt tyst i min famn i en timme. Jag blir sydd.
Senare på natten vägs och mäts han för första gången och jag och Marcus får skåla med cider och äta några mackor. Sedan gå vi och lägger oss med vår underbara lilla son.