harry & mamma

Igår var det julfest på Färg&Form. Bowling, vin, norskt julklappsbyte och julbord på Stadsträdgården! En mycket rolig kväll må jag säga!

Efter en fullspäckad helg i Stockholm med julklappsshopping och restaurangbesök tog vi set lite lugnt i måndags kväll. Jag och Harry bakade pepparkakshus och han fick själv välja godiset till taket. Gröna grodor blev det självklara valet! Det blev lite snett och vint men vad tusan, det ska se hemgjort ut!

Vi har den senaste tiden letat lägenhet i Nora (oh yes, jag ska flytta hem!). Jag har kollat hyresvärdarnas "lediga objekt"-sidor och desperat pratat med alla känner om de känner nån som känner nån som känner nån... Tillslut hittade vi en lägenhet som kändes för bra för att vara sann. Den ligger på stan, men ändå lite vid sidan om, nere vid sjön. Den är större än vår nuvarande lägenhet och har ett gigantiskt vardagsrum där man även kan ha en matplats och lekhörna. Och det bästa av allt - den ska totalrenoveras! Idag ska vi och kolla på golv och sedan gäller det att bestämma tapeter. Inredningsnörden i mig, som har vilat sig ett bra tag, har sannerligen vaknat till liv igen! Här komemr några inspirationsbilder, exakt såhär vill jag ha det! Svart och vitt och grafiskt. Så jäkla snyggt!

 

Det här har aldrig varit och kommer aldrig bli en "dagens outfit"-blogg men jag måste bara visa upp Harrys nya fina höstkläder.
Röd regnjacka från Åhlens
Röda stövlar från Tretorn
Mössa från Oiidesign
Skinnjacka från Ellos
Halsduk och keps från Lindex
Röd/vit/svarta legoskor köpta i London

Ibland får jag frågan vart jag handlar kläder till Harry. Och väldigt ofta hör jag föräldrar och andra vuxna som har åsikter om hur barn ska klä sig, antingen i unisex-kläder eller tvärtom i pluttinutt-rosa för flickorna och coola t-shirtar med lastbilar för pojkarna. Harry har en ganska grabbig stil. Jag gillar gubbiga koftor med mockalappar på armbågarna och randiga tröjor i "killfärger". Det erkänner jag. MEN jag gillar att blanda det med kläder som inte är så typiskt pojkiga. Jag skulle gärna köpa exempelvis lila tröjor åt Harry. Tyvärr är det dock så att de allra flesta affärer säljer kläder som är extremt uppdelade efter vad som är tjejigt och pojkigt. Jag kan absolut låta Harry ha en rosa tröja, men jag vill inte ha massa glitter och spetsar och fake-halsband. Det är jättesvårt att hitta fina kläder som är tänkta för ALLA barn och det är väldigt tråkigt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade en röd regnjacka utan tillstymmelse till enhörningar och volanger. Men det absolut viktigaste i frågan är ju faktiskt vad barnet själv vill ha på sig. Harry är inte så stor än att han själv väljer vilka tröjor och byxor vi ska köpa, men när den dagen kommer är det valet hans. Jag ska göra som min fina vän och ständiga förebild Dea, som lät sin drygt 1-årige son välja skor själv - han valde de vit/rosa. Heja Charlie!

Efter en sommar av kvällspromenader, tidiga mornar, grillat kött, besök i lekparker, släktträffar, slappdagar, 85-årskalas, middagar på resturang, utekvällar med vänner, innesittardagar när regnet slår på fönstret och soliga timmar på balkongen har vi återvänt hem för att landa lite innan skola, arbete och dagis drar igång igen. Vi har spenderat en stor del av sommaren hos våra föräldrar och jag och Marcus har dessutom hunnit med en helg i Göteborg och några dagar i Helsingfors. Det har varit jätteroligt och mysigt, speciellt som vi inte träffar vår familj och vänner så ofta annars, men nu är det ganska skönt att vara hemma, bara vi tre.

Kanin har ju hängt med sen Harry var nyfödd. Han har sovit med honom i stort sett varje natt och han älskar att kramas och mysa med Kanin. Nu har han börjat lägga Kanin i sin lilla ljusblå gåvagn och gå runt med honom här hemma. Som i en liten barnvagn. Och så säger han "bebisch, bebisch" och pekar på Kanin. Ibland lägger han en liten filt över honom, eller erbjuder honom lite av den mat Harry själv äter. En dag frågade jag hur gammal Kanin är och då höll Harry upp fyra fingrar. Och när jag frågade om jag får vara Kanins farmor eftersom Harry är hans pappa, blev svaret ja. Så vi har en liten Kanin-bebis på fyra år som bor hos oss. Det går undan vill jag lova, nu är jag plötsligt farmor.

Senaste veckan har Harry lärt sig klättra i och ur sängen. Han har dock bara gjort det när han lekt, och inte när han ska sova. Förrän igår. Då jävlar skulle det klättras ur sängen! Det tog en och en halv timme att få honom att somna på dagen, och bra länge även på kvällen. Det var bråk, skrik och tårar. Skuldkänslor och medlidande. Jobbigt för alla inblandade. Och imorse vaknade jag halv sex av en dörr som slängdes upp och små barnfötter som klapprade mot golvet. Jag fick en klump i magen och blev skraj att det skulle bli samma bråk nu i veckan, när jag är själv med Harry eftersom Marcus är på övning. Det gick ganska bra ikväll i alla fall, så jag håller tummarna för lugn läggning resten av veckan också.

Hela tiden ploppar det upp nya ord! Han lär sig hela tiden, den där Harry. Han snappar väl upp allt han hör på dagis och hemma, men till skillnad från innan kommer han ihåg orden och vågar sig på att försöka uttala dom. Så nu är det prat om jacka och ost och bil och juice och boll och traktor och vante och anka och cykel. Och massa mer! Han har dessutom lärt sig säga bajs, vilket han tycker är väldigt roligt. Just nu är det mesta bajs. Inklusive min mat. Tack älskade unge!

Imorse gick jag upp tidigt, tidigt och fixade en bricka med goda mackor, oboy och paket. Jag väckte Harry och tillsammans gick vi in till Marcus och sjöng och bjöd på frukost på sängen, för idag fyller han 25 år. Grattis!

En bild från i lördags när jag och Harry åkte till Eksjö för att kolla på Försvarsmaktens alla båtar och bilar på torget. Där fanns även polisbilar, ambulanser och brandbilar, men Harry tyckte bäst om att sitta i pappas bil!

Jag kom nyss att tänka på en väldigt rolig grej. Jag sitter och skrattar rakt ut och kan inte hejda mig. Kanske inte lika kul för er som inte var närvarande när episoden utspelade sig, men såhär var det i alla fall: Harrys farfar glömde bort vad Harry heter i andranamn, och utbrast helt plötsligt "Clarence! Glenn Harry CLARENCE!" Jag höll på att dö av skratt. Sjukaste namnet och sjukaste namnkombinationen jag någonsin hört. Är det ens ett killnamn? Jag tyckte hursomhelst att det var mycket underhållande. Harry heter alltså inte Clarence, utan Mauritz. Haha, jag dör!

För tre dagar sen blev Harry 1,5 år. Imorse hade vi tid på BVC för 18-månaderskontrollen. Vi kom dit i tid och satt och lekte i väntrummet. Allt var frid och fröjd. Tills vår underbara sköterska Mariana kom ut och sa att det var vår tur och "vi ska mäta och väga och prata lite om Harry, det gamla vanliga. Och ta vaccin också!". När ordet vaccin nådde mina öron skrek jag "NEJ" inombords och önskade att vi hade försovit oss, att sköterskan ringt och avbokat i sista stund eller att vi, som av ett under, skulle vakna upp ur mardrömmen och befinna oss någon helt annanstans. Jag hatar sprutor! Det funkar när det är jag själv som ska få dom. Jag tycker det är väldigt läskigt då med och börjar svettas och må dåligt, men jag kan i alla fall bita ihop och stå ut. Men när stackars lille Harry, som inte förstår vad som händer eller kan försvara sig, måste stickas med en nål i sitt mjuka bebishull så vill inte jag vara med mer. Där går gränsen. De senaste gångerna han blivit vaccinerad har någon annan fått ha honom i knäet. Jag sitter bredvid och håller honom i handen eller stryker honom på benet, men jag vill inte hålla honom. Hålla fast hårt så han inte kan röra sig och sen känna hur han rycker till när sticket kommer, nej, det är bara för mycket.
Oftast är det värre för mig än för Harry, han brukar gråta ett litet tag men sen glömma bort allt igen. Han blir nog mest chockad. Men idag blev det helt annorlunda, både för mig och Harry. När Mariana stuckit honom visade det sig att vaccinet inte kunde komma igenom kanylen, så hon var tvungen att göra om det. "Det här händer nästan aldrig" sa hon och trodde jag skulle bli på bättre humör. Andra sticket kom och Harry fick leka med några färgglada plastskallror för att bli på bättre humör. Klumpen i halsen brände och tårarna var nära på att trilla över kanten, men nu var det i alla fall över. Trodde jag ja! När vi väl kom tillbaka ut i väntrummet, där jag skulle klä på Harry kläderna, blev han helt hysterisk. Jag tror ärligt inte jag sett honom så ledsen nån gång. Jag försökte klä på honom kläderna men han bara ålade runt och skrek och skrek och skrek, rätt ut, som en stucken gris. Bredvid satt nån kärring med sin unge och tittade på oss som att det var såå jobbigt med ett barn som skrek. Jag kände svetten börja rinna, tålamodet ta slut, rädslan sätta in. Han var så fruktansvärt ledsen och jag hade ingen aning om varför. Var han rädd, hade han ont, var han arg för att jag låtit någon göra så mot honom? Tillslut lyckades jag få på honom kläderna och trycka ner honom i vagnen, och det bar av mot dagis. Där, på vägen, bröt jag ihop. Tårarna började rinna och alla skuldkänslor blandades med rädslan över varför Harry var så ledsen. Jag var nog ganska chockad efter hela sprut-grejen också, men det var så olikt Harry att bli så hysterisk. Nu efteråt inser jag att det kanske inte var så mycket att bryta ihop för, men de var så läskigt och overkligt. Så nu har jag lovat mig själv att aldrig någonsin följa med Harry när han ska stickas. På hedersord.

Vi har en liten ugnsform hemma som knappt passar till någonting för att den är så liten. Den har blivit Harrys form. Igår gjorde jag en fiskgratäng åt honom i den, med mos, lax, dillsås och ärtor. Det var en vild chansning, risken för att Harry inte ska äta maten man ger honom är ganska stor. Men efter lite spottande och fräsande började han äta - stora, fina tuggor. Han älskade det! Det firade vi med med vanilj - och kardemummabullar efteråt.

En bild från häromdagen i lekparken.

I snart en vecka har jag och Harry varit hemma själva. Det har varit fullt upp med skola och matlagning och lek, och allt mellan himmel och jord har hunnit hända, både med väder och humör och äventyr. En morgon vaknade vi och märkte att hela staden var begravd i snö. Jag ville bara dra täcket över huvudet och inte gå utanför dörren, men jag hade tenta och Harry skulle till dagis så det var bara att pulsa genom några decimeter snö med lillen åkandes efter i pulkan. Dagen efter var det soligt och fint igen och vi åkte en sväng till Jönköping och shoppade. Vi har fikat med Sara, kollat in hennes och Dannes nya lägenhet och hunnit snacka lite skit om grabbarnas jobb och staden vi tyvärr är fast i. Och så började en ny vecka med skola och dagis och SOL! Underbart.
Nu väntar några dagar med tentaplugg för på fredag är det dags igen! Och då kommer Marcus äntligen hem!

Igår tog vi tag i någonting vi pratat om så länge. Harrys hår. Han har haft en jättegullig lock i nacken, men i övrigt har håret var risigt, ojämnt och haft hockyfrille-varning liiite för länge. Så Marcus rakade av det. Med största möjliga inställning på maskinen såklart, vi ville ju inte ha ett snaggat barn. Och även om jag saknar den där supersöta locken så ser Harry så himla stor och fin ut nu. Med en riktig frisyr! Exakt sån som mina bröder hade när dom var små. Nu ser han ännu mer ut som en stor kille, alla spår av bebis är sen länge borta. Locken åker in i Harrys bebisbok, som ett minne från tiden som varit.


Före                                      Efter

I lördags var vi på Alva och Elsas 3- och 1-årskalas. Det bjöds på god smörgåstårta, smarrig prinsesstårta och italiensk buffe. Harry, som var uppklädd i skjorta och fluga, snodde alla tjejernas leksaker och startade tredje världskriget på golvet. Han lekte med dockvagnar och teserviser, bilar och böcker. Men det var väl bra att han hade roligt! Det hade vi också, det var supertrevligt! När vi käkade middag var finalen av Melodifestivalen på i bakgrunden och vi fick chans att snacka ännu mer skit om dom extremt dåliga "komikerna" och pinsamma paus-"underhållarna". Det var också roligt ;)

Harry passade på att mysa i det soliga och varma vårvädret. Lite rolig kontrast mot all snö.

Återigen är jag lite efter i uppdateringen. Förra fredagen åkte vi till Stockholm för att hälsa på Harrys farmor och farfar i deras nya lägenhet. Dom överaskade Harry med en verktygsbänk som han får ha och leka med hemma hos dom. Den var en hit, Harry gillade att plocka med alla skruvar och krokar, skruvmejslar och borrmaskin.
Som vanligt bjöds det på massa god mat, ostar och vin. Till och med Harry åt som häst, hela helgen. Köttbullaar och pommes och gudvetvad.
På lördagsmorgonen när jag vaknat och öppnade sovrumsdörren slog ljuset mot mig. Det var helt underbart väder! På dagen gick vi en sväng på Söder och åt middag på Texas Longhorn på kvällen. Helt grymt god mat och trevligt ställe. Harry fick en barnportion med pommes, kyckling och majskolv, som han fullkomligt älskade! Det roligaste var nog när han tog den flottiga kycklingfilen och tryckte den mot örat som en telefon och sa "Allå".
På söndagen gick vi några timmar på Bromma Blocks innan vi käkade middag och åkte hem mot Nässjö igen.
Det var en mycket trevlig och solig Stockholmshelg.

Jag har världens finaste unge! Alltså, det visste jag ju redan, men jag får det bevisat om och om igen. Ikväll var vi ensamma hemma och hade mamma&son-mys. Harry fick äta falukorv och makaroner med ketchup och sedan leka när jag lagade mat till mig. När maten var klar skulle vi gå in till soffan så Harry kunde kolla teve under tiden jag åt. Han har ju som sagt börjat intressera sig lite för teve. Men så fort jag lagt upp maten och skulle äta blev han helt förtvivlad för att han inte fick smaka. Så vi delade på min middag och Harry verkade tycka att det var väldans gott. Biffar med potatis och sås, riktig husmanskost. Han satt i mitt knä och åt och sa "mmm" och "ahhh" och smaskade, log och bad om mer. Som om det inte räckte lutade han sig mot mig och strök mig över kinden! Så himla gulligt, jag blev tårögd. När vi ätit upp kramades vi länge och väl och lekte och busade innan han snällt gick och la sig. Harry är mysmästaren!