sängklättrarn.

Eftersom Harry klättrar på allt han ser och ställer sig upp så fort han får chansen, var jag tvungen att flytta ner liggdelen på hans spjälsäng häromdagen. Det har varit livsfarligt att ha honom där den senaste veckan. Det räckte med att lämna honom ensam i två sekunder - när man kom tillbaka stog han glatt upp med ett fast grepp om spjälorna och överkroppen hängandes ut över sängkanten. Så nu ligger han återigen skyddad! Som när han var nyfödd och låg nerbäddad på kortsidan av sängen. Det var ett tag sen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0