harry & mamma

Jag hade tänkt gå till skolan idag men det visade sig att Harry hade feber, så vi blev kvar hemma ändå.. Tråkigt, men kanske lika bra att vila upp sig och bli ordentligt frisk innan man ger sig iväg igen.
Nu måste jag faktiskt ägna mig åt några minuters klagande. Hade jag kunnat kasta en förbannelse över folket på CSN och Försäkringskassan hade jag gjort det för längesen! Först får man sitta tio, tjugo, ibland trettio minuter i kö. Ibland kan dom vara vänliga nog att spela lite musik men oftast får man bara sitta och lyssna till en inspelad röst som säger "Tack för att du väntar" om och om igen. Kanske talar dom om vilken plats man har i kön (193, halleluja!) eller så struntar dom helt i det och låter en sitta där och undra om man kommer få tala med någon om två minuter eller två timmar. Under tiden man sitter i denna förbannade kö får man knappa in en massa alternativ (personnummer, vad man har för slags ärende osv) så när man väl kommer fram tycker man att människan som svarar borde ha lite koll på vem man är. Det minsta man kan begära är väl att man ska komma till RÄTT person efter alla dessa "för blablabla tryck 1, för blablabla tryck 2"? Men nej, så lätt ska väl ingenting kunna vara. Då börjar man nämligen slussas runt till andra handläggare för att försöka hamna hos någon som kanske kan svara på frågan man har. Men innan man kommer fram till denna nya person hamnar man såklart i ny telefonkö.
Så mycket pengar som dras från mitt kontantkort och så mycket tid jag lägger på att sitta i dessa jäkla köer och lyssna till nån monoton robotröst som betonar orden fel! Kanske vore det enklare och billigare att skippa studiemedel helt!