tapet!
Tanken på vår nya lägenhet gör mig helt inredningstokig! Eftersom det är en hyreslägenhet med begränsat utrymme för tokiga idéer vill jag tapetsera en stor träskiva som kan stå lutad mot en vägg i vardagsrummet. Tycker den här tapeten med massa svartvita kartor från Mr Perswall är supercool - en stark kanditat! Vad tycker ni?
färg&form.
Jag har nog inte berättat det tidigare, men jag gör för tillfärllet praktik på Färg&Form! Dom har en massa fina prylar både för hemmet och de små rara barnen. Inspirerande ställe att vara på! (Det skapar även ett visst shopping-behov)
myshelg.
Längatr ihjäl mig efter den där lilla ungen! Som jag lyckligtvis får träffa imorgon. Jag ska åka till Stockholm imorgon eftermiddag och hälsa på Harry och Marcus som är i Bromma hos farmor och farfar. Ska bli så skönt med en myshelg! Jag och Marcus ska shoppa julklappar på lördag och avnjuta en mysmiddag på Fondueboden. Bara tanken på maten gör mig väldigt lycklig. Men även umgänget såklart :)
ebba henny elisabeth.
Jag har hunnit med att bli gudmor också! Den 27 september föddes underbara lilla Ebba. Hon är så liten och fin, så snäll och lugn. Hon kan ligga stilla och tyst hur länge som helst, man hinner nästan glömma bort henne. Och rätt som det är somnar hon i ens famn och snarkar lugnt tills hon vaknar igen och tittar på en med stora, runda ögon. Sötast i världen!
slottsweekend.
I helgen var jag och Marcus på Stjärnholms slott. Det var ett superhäftigt ställe med jättefin inomhusmiljö. Vi gick bara utanför dörren en gång på hela helgen! Det kan ju i och för sig bero på att vi hade föreläsningar hela dagarna, men mest för att det var så mysigt och fint där inne :)
morse.
Den här supersnygga postern är designad av form-re-form och säljs bland annat på signerat.se. Det står "jag älskar dig" med morsealfabetet, hur snyggt som helst. Vill ha!
mitt i mörkret.
Jag har under flera år levt under stor press. Det är väl ingenting ovanligt att människor gör det. Man är stressad, ska hinna med så mycket, vara en bra mamma, göra karriär och vara lyckad. Stora händelser har löst av varandra i mitt liv - jag har gått i skolan, fått barn, flyttat till en ny stad, pluggat och stundtals varit ensam med alla praktiska saker hemma. Jag har haft svårt att säga nej, utan bara tagit på mig mer och mer. Jag hann med allt jag ville genom att vara i skolan på dagarna, leka med Harry och fixa allat praktikst hemma på eftermiddagarna, och sedan plugga efter Harry gått och lagt sig. Det senaste året har jag ägnat många timmar varje helg på att plugga. Det har resulterat i att jag dygnet runt haft fullt upp. Och när jag väl haft en stund över har jag varit för rastlös för att kunna sitta still och bara vara. För tre månader sedan hände en sak som bara blev för mycket. Det hamnade uppepå högen av allt slit och jobb som varit och bara blev för mycket. Jag totalkraschade och visste varken ut eller in. Jag hamnade mitt i mörkret. I en livskris.
Jag har alltid haft drömmar om framtiden, mål jag vill uppnå. Jag har kämpat hårt under hela min skolgång för att få så bra resultat som möjligt och jag har vägrat misslyckas med något. Helt plötsligt var allt jag ville att ligga stilla i sängen och stirra i väggen. Alla drömmar jag haft var borta. Jag ville ingenting längre. Jag orkade ingeting. Jag sov och var vaken, åt något ibland. Det läskigaste av allt var att vara så förändrad som person. Ingenting kunde få mig att skratta. Jag kände ingen lust att göra någonting. Jag kunde inte se någon annan utväg än att hoppa av skolan. Hur skulle jag kunna klara av det, som inte ens orkade kliva upp ur sängen eller prata med en annan människa? Men trots mitt nya tillstånd lyckades jag tänka klart på just den punkten. Jag funderade på vad som var det mest viktiga i mitt liv just då. Förutom Harry, såklart, var det skolan. Vad skulle jag ha kvar om jag hoppade av? Studielån, oavklarad examen och en massa slit i onödan. Och inte minst känslan av att vara fruktansvärt misslyckad. Skolan blev därför det viktigaste just då. Jag pratade med lärare om möjliga sätt att klara av kurserna och jobbade väldigt hårt med att acceptera att det var okej att få lägre betyg än MVG. Det viktigaste var att jag klarade mig, tog mig igenom skolan med en examen. Samtidigt uppsökte jag en läkare och fick medicin. Jag började gå hos en psykolog. Sakta men säkert gjorde det att jag kunde gå till skolan och faktiskt ha lite roligt med mina kompisar där. Jag kunde uppskatta att komma hemifrån den där stunden på dagen, att faktiskt vara lite social. Sen dess har det sakta men säkert gått framåt.
Jag tar en dag i taget. Jag räknar inte med att en dag vakna upp och må helt bra. Jag vet att det är en lång resa som kommer ta mycket tid och kraft. Vissa dagar kommer jag vilja ge upp och andra dagar kommer jag känna mig stark och redo att erövra världen. Jag får acceptera att båda delarna är en del av min nya tillvaro. Jag har lärt mig leva med att jag är mitt i en livskris och att jag måste klara av det på mitt eget sätt. Och faktiskt så har det ju gjort mig till den jag är nu. Jag prioriterar annorlunda och har en annan syn på livet. Och jag lär mig och blir starkare av det. Jag får bara låta det ta den tid det tar och fortsätta jobba på att ta mig tillbaka från mörkret.
uppdatering.
Jag har tagit en välbehövd paus från bloggandet men känner att det vore roligt att återuppta det. Jag trodde alla läsare skulle ha slutat kolla in på bloggen för längesen, men såg nu att många av er kikat in titt som tätt fast jag varit usel på att skriva. Tack för det! Jag SKA bli bättre på att skriva!
körkort.
Idag hände det jag aldrig trodde skulle hända. Jag klarade uppkörningen! Som jag har pluggat och kört den här sommaren. Även om jag inte hållit på precis hela tiden så har ändå sommaren betytt "körkort" för mig.
Jag hade en uppkörning i mitten av juli, dagen efter att jag klarade teorin, och den gick åt helvete. Jag ville bara ge upp och inse att jag inte är en sån som kan köra bil. Men jag återvände något motvilligt till körskolan och tog ytterligare sex lektioner och övade massor på det som gått dåligt på uppkörningen. Jag kände mig så avslappnad och lugn de sista lektionerna men vågade ändå inte hoppas på att det skulle gå. Jag berättade inte för någon, inte ens Marcus, när jag skulle dit utan smet bara iväg från allt och körde. Och klarade det! Så jäkla underbart! Det firades med en åktur till kiosken i Bodafors med lilla familjen :)
gubbsjuka.
Vännen: -Vad var det där om?
Gubben: -Man vet ju aldrig när man får göka! Höhö
Vännen: -Men du har ju Britt!
Gubben: -Det är ju inte förrän om flera timmar! *hånflin*
Stackars Britt.
mammatankar.
Det jobbigaste var istället att vara mammaledig i en helt ny stad, utan familj och vänner. När jag tänker tillbaka på den tiden får jag en liten klump i magen, för så isolerad och ensam som jag kände mig under det året har jag aldrig gjort tidigare. När jag satt uppe med Harry vid oacceptabla tider, på nattimmar som sakteliga övergick i tidig morgon, tittade jag ut i det begynnande vintermörkret och såg hur människor gav sig av till jobbet. Jag visste att dom inte hade en aning om vem jag var och att jag satt där och såg på dem, dag efter dag. Men allt jag ville var att få följa med de okända personerna på de ävenyr som väntade, och slippa vara ensam mer.
Meningen med det här inlägget är inte att älta allt jobbigt som varit eller att ni ska tycka synd om mig. Jag vill bara berätta hur det var för mig och inte glömma bort hur den första tiden var. Och utan att skryta så är jag stolt över att jag klarade av det. Vissa dagar orkade jag inte ens ta mig utanför dörren men andra dagar gick jag och Harry till BVCs olika föräldragrupper eller promenerade bara omkring för att sakta men säkert lära känna nya människor och staden som var obekant för oss båda. Det tar tid, men tillslut lyckas man på något sätt ta sig in i ett nytt samhälle. Och när jag började skolan, för ett år sedan, gick allt som på räls. Jag fick nya vänner, jag fick något annat att sysselsätta mig med och jag fick tillbaka en bit av mig själv. Så nu, en vecka bort från skolstart, känner jag mig faktiskt redo att fortsätta karusellen med skola, dagis, tentor och vabb-dagar. För i och med skolan fick jag det bästa av två världar - jag fick återigen vara Amanda och samtidigt vara en bättre mamma till Harry. Jag fick lite balans.
4-årsdag.
Idag firas det för fullt i det köpbergska/hanssonska hemmet - jag och gubben har nämligen 4-årsdag idag! Nåväl, Marcus har dragit ut en tand, jag har haft körlektion och Harry har inte uppvisat något slags intresse whatsoever för vårt jubileum, så så mycket firande har det väl inte varit. Men lite extra god mat och nån cider och öl tänker vi kosta på oss, såhär på onsdagskvällen.
stollarna hansson.
Jag som trodde att jag skulle ha massa tid nu på sommaren för att ta tag i bloggen igen. Men det visade sig att jag fortfarande hade massor att göra och att jag var helt slutkörd efter ett år av heltidsplugg. Jag har iallafall inte slutat blogga, det är meningen att inläggen ska komma bra mycket oftare. Jag försöker samla kraft och inspiration för attkomma igång igen. Bjuder på en bild jag hittade, på Harry, Marcus och farfar Glenn. Dom är bra tokiga dom! 
släktträff, playdate och reunion.
Förra helgen åkte jag och Harry till Nora för att träffa släkt och vänner. Harry hade sovit dåligt hela veckan, somnade sent på kvällen eftersom tåget var så spännande och var uppe några timmar sent på kvällen när vi kom hem till mormor och morfar. Så på lördagen var han som en levande död men vägrade såklart sova. Vi träffade Dea, Charlie, Johanna och Felicia på förmiddagen inne i Örebro, och gick en sväng på stan och åt lunch på Creperiet. Där fick barnen leka av sig i den gigantiska lekhörnan. När vi sedan begav oss till stadsparken för vår reunion med klassen från gymnasiet var Harry så trött att han knappt visste vad han gjorde. Han kastade vindruvor och äpplen hej vilt, sprang runt och gastade och skrattade. Han spexade för att få alla mammas kompisar att skratta åt honom och smakade glass och kakor av varenda kotte. Tillslut fick vi gå iväg en stund för att få honom att somna. Det var inte lätt kan jag lova, men tillslut gav han upp och däckade. Hela ansiktet var täckt av smetig choklad och glass och fötterna buna av att ha sprungit i jorden.
Harrys höjdpunkt på hela helgen var nog morfars motorcykel. Varannan minut gick han och ryckte morfar i handen och sa "cykel". Så fick morfar bära ner Harry i garaget, sätta honom på motorcykeln och sen gå upp igen. Och göra om allting efter en minut.
En mycket lyckad helg, hursomhelst.
blöjtårta.
Min underbara vän Dea väntar för fullt på sitt andra barn. Bebis-, shopping- och pysselgalen som jag är slog jag tre flugor i en smäll och köpte små bebisgrejer som jag pysslade ihop till en liten blöjtårta. Hoppas den lilla kommer tycka om den! ♥
myskväll på dagis.
Den 19 maj var det familjekväll på dagis. Vi satt ute och fikade och lekte och barnen fick visa runt både inne och ute. Harry ratade sin ostmacka och åt bara vindruvor och kex och försökte sno åt sig de andras muffins och bullar. Innan vi gick hem samlades barnen i en ring i solen och sjöng vårsånger för alla föräldrar. Supermysigt!
badrumsförvandling.
För en månad sen målade Marcus om badrummet, som gick från äckligt kissfärgat smutsgult till fräscht och supersnyggt vitt med svarta och gröna detaljer! Vi shoppade nytt duschdraperi, tvålpump, ljus, matta och lite annat smått och gott som lyfter hela rummet. Det enda som fattas är några krokar och sen är det klart.
fy skäms.
Jag skäms över den extremt dåliga uppdateringen men skyller som vanligt på skolarbete. Såhär precis innan skolan slutar är det ganska mycket som ska redovisas och skriva tenta i, så jag har suttit uppe halva nätterna och pluggat. Idag ska jag dock försöka hinna med en massa roliga inlägg för det har hänt MASSOR sen sist!
pluggpluggplugg.
Vi har ett grupparbete i skolan där vi designar välkomnande möbler för reception eller kontor. Min grupp har valt att göra en exponeringsmöbel för hotell-, spa- och frisörreceptioner. Igår spenderade jag och en i min grupp hela dagen i verkstaden där vi sågade hyllor i mdf och fixade stag i trä. Roligt när man börjar se sin idé växa fram på riktigt, och inte bara som en skiss på papper. Hoppas på att den tar sig hela vägen till möbelmässan 2012.
Idag ska jag träffa Millan och Josefine för att skriva labbrapport på typ hundra laborationer, som "Dragprov på björkbit" och "Elasticitetsmodul för aluminium". Det ni!
knäppt på resan.
Kvällen innan vi skulle flyga till London tog vi in på hotell i Göteborg. Det var sent på kvällen och vi var trötta efter en dag i bilen. Hotellet låg gudvetvart och såg ut som ett stort betongblock. När vi checkat in och fått vår nyckel skulle vi parkera bilen på hotellets parkering. Vi såg en stor grind men kom inte in. Jag fick gå in i receptionen igen och säga att vi inte fattade hur man kom in. Lite lagom pinsamt. Det visade sig vara fel grind! Så vi åkte till rätt ställe, men förstog fortfarande inte hur man skulle komma in. Marcus gick ur bilen för att titta sig omkring och fick syn på en liten kortläsare där man skulle låsa upp grinden med sin rumsnyckel. Han förde nyckeln mot läsaren och började sen sakta gå tillbaka mot bilen. För sakta! För i bilen satt jag, och såg hur grinden började svänga utåt, mot mig! Jag skrek på Marcus att skynda sig men han fipplade med den jädrans nyckeln och märkte inte att grinden var på väg att slå både mig och bilen sönder och samman. Jag skrek och fäktade med armarna och kände mig lite smått hjälplös och rädd, tills Marcus fick syn på grindhelvetet och kastade sig in i bilen och i sista sekund lyckades backa bort från den. När vi väl parkerat bilen och klev in i hotellbyggnaden visade det sig att det i samma hus låg en läkaravdelning för armproteser. Ett mycket knasigt och lite obehagligt ställe!
