separationsångest.
Har precis varit och lämnat Harry på dagis. Första riktiga dagis-dagen idag. Harry var jätteglad att få komma tillbaka och leka idag igen men jag stog där med en stor klump i halsen och nu sitter jag hemma och kämpar emot tårarna. För hur mycket jag än längtat efter att få ha lite egen tid så vill jag bara gå och hämta honom igen och tillbringa dagen med en massa mys, bus och lek. Jag kan inte låta bli att känna mig som en jättedålig mamma som väljer bort att vara med min son för att göra andra saker. Så känner säkert alla och egentligen vet jag ju att det är helt okej att vilja börja leva sitt eget liv efter ett år som mammaledig. Men jag har sån separationsångest!
Idag har jag Formgivning hela dagen. Det blir säkert roligt och intressant men jag vill att Harry ska följa med!
Stackars lilla mamma!! Harry däremot har nog ingen aning om dina tankar, tack o lov.
Hoppas det går bra i skolan och att du trivs.
Kram M
Lilla du... Du får inte skriva så där, man blir ju ledsen..;-) Det är helt normalt att känna som du gör (även om det är en klen tröst just nu). Tänk istället vad som hänt om du inte kommit in på skolan? Hur hade du mått då? Hade det varit bra för Harry? Och en annan sak... Känner Marcus så när han traskar iväg till jobbet? Förmodligen inte! Förresten är du ingen dålig mamma, du är superbästa mamman! Så det så! Kram på er alla och hoppas Formgivningen var rolig och givande.
