mors lille kille.
Harry har ganska länge tyckt om att ta och känna på folks ansikten. Det har varit nära att han kommit åt min piercing i näsan några gånger men nu ser han den verkligen och för händerna mot den medvetet. Jag får se upp så han inte tar tag i den och rycker.. På tag om att rycka. Harry älskar att hålla på med mitt hår. Han tittar, känner, håller i och drar i det. Om han är bråkig och har svårt att komma till ro brukar det alltid bli bättre när han får tag i lite av mammas hår. Då blir han helt fascinerad och lugn.
Sen Harry var ungefär fyra månader har han kunnat förflytta sig även på mage. Han kryper inte än, men han kan liksom putta ifrån med benen och röra sig en bit framåt.
De senaste dagarna har Harry börjat med något nytt. Han öppnar munnen så mycke han kan och ger ifrån sig ett väldigt mystiskt läte. Skrik, grymtande, vrål, prat, jag vet inte hur jag ska definiera det, men roligt låter det. I alla fall de första fem gångerna. Sen gör det ont i öronen.
Du ville också gärna hålla på med mitt hår. Skillnaden är bara att jag hade kortare hår. Det var väl då jag började få ont i nacken - fick luta mig snett neråt för att du skulle kunna snurra mitt hår runt fingrarna när du åt lälla.
