det där med dagis.
Jag vet inte hur ni har det men jag har i alla fall märkt att saker och ting aldrig kan få gå problemfritt. Alltid måste det dyka upp någonting i sista stund som förstör det som precis innan verkade så perfekt.
Vi fick veta i våras att vi fått dagisplats på Bullerbyn. Kommunkvinnan jag talade med sa att det var klart med plats till augusti och att vi snart skulle få datum och tid till inskolning. Perfekt, sa jag, eftersom Marcus börjar jobba och jag ska gå i skolan. I måndags ringde Marcus till samma tant eftersom vi ännu inte fått nån tid, för att höra när exakt vi ska komma till dagis för första gången. Då sa hon plötsligt att man inte får skola in barn innan de fyllt ett år och att vi därför var tvungna att vänta till 20 september.. Det blir ju lite problematiskt eftersom ingen är hemma och kan ta hand om Harry. Marcus började ringa runt till kommunanställda och chefer av olika slag och tillslut kom han fram till en man som förstod vårat problem och till skillnad från alla andra verkade vilja hjälpa till. Det visade sig dessutom att det inte alls är någon regel med ettårsgräns, utan att det är upp till varje dagis att själva bestämma om dom vill ta emot barn som ännu inte fyllt. Så idag ringde en snäll tant från Bullerbyn och sa att vi får komma den 23 augusti! Jag drog en lättnadens suck, torkade bort svetten i pannan, återfick glädjen över allt nytt som ska ske i höst. Så nu är vi back on track! Tack och lov att det fortfarande finns förstående och snälla människor i denna värld av missunsamma egoister.
Roligt att det löste sej till slut.
Ha en jätteskön midsommar så ses vi på måndag.
Hälsa alla och krama lillen!
M
Jag fick nästan hjärtstillestånd när jag läste detta men vad skönt att det löste sig. Ibland är det så himla stelbent så det är inte klokt. Tur att ni fick tag på "rätt" person. I annat fall hade vi fått försöka hjälpa till. Jag har en del komp o semester att ta ut.
