harry & mamma

Ja hörrni, igår hade vi drama, drama, drama här hemma. Det kanske inte låter så mycket för världen men tro mig, ett tag trodde jag knappt att vi skulle överleva, jag visste inte hur vi skulle ta oss igenom Det Hemska.
Det hela började iförrgår kväll. Jag gick och la mig tidigare än Marcus och vaknade sedan av att han väckte mig när han skulle sova. Jag var i ett halvsovande tillstånd så jag minns inte så mycket men jag vet att Marcus var helt till sig och babblade om en stor spindel på toaletten. Jag sa åt honom att lugna ner sig och somna om. Jag vaknade lite senare på natten av att lampan var tänd och att det låg en lapp bredvid mig med texten "Snälla, snälla ta bort spindeln på toa, den är uppe i hörnet vid fönstret. Snälla, please, jag vågar inte kissa". Äh, tänkte jag, vi tar det där imorgon. Jag lutade mig fram för att släcka lampan men då vaknar Marcus till liv och utropar "Nej, då kan spindeln komma hit!!" (Ni som inte känner Marcus så väl lär väl ha förstått vid det här laget att han HATAR spindlar) Jag struntade i alla fall i det just då, tänkte att den där jäkla spindeln kan väl inte vara så hemsk egentligen. Men ack så fel jag hade! På morgonen såg jag den - Spindeln! Den var minst fyra centimeter, med tjocka lurviga ben och en bastant kropp som bara låg och svällde. Tillochmed jag som inte brukar ha något emot spindlar blev helt till mig. När Marcus vaknade kikade han lite skrajt ut genom sovrumsdörren och viskade "Har du tagit bort spindeln?" Det hade jag inte. Så då började vårt timmeslånga försök att bli av med den jäveln. Marcus tvingade mig att ta bort den eftersom han inte ens vågade gå in i badrummet, men jag klarade inte av det. Jag försökte verkligen, men jag kunde inte. Jag pallade inte se den, röra vid den, allra minst döda den. Så det slutade med att Marcus fick göra det. Efter väääldigt lång tid lyckades han mosa den med en gardinstång. Efter det hade han rysningar och gick och svor för sig själv i typ en kvart. Min hjälte!