konsten att få en bebis att somna.
Ja, att få en bebis att somna är inte det lättaste. Även om de är helt slutkörda och ögonen svider av trötthet kan de bara inte komma till ro. I alla fall inte Harry. Några nödvändiga saker som man bara måste ha nära till hands är: det supermjuka gosedjuret Kanin, ljusblå speldosan, napp, en skvätt mat. Dessutom måste jag stryka Harry väldigt löst över huvudet och pannan, samtidigt som jag matar och är beredd med nappen. Det funkar allra bäst. Men det tar sin lilla tid, speciellt nu när Harry rullar över på mage så fort han får chansen, och sedan han kommit på att det låter roligt när man sparkar eller drar med handen över spjälorna på sängen. Ibland fastnar han med fötterna mellan spjälorna och kommer inte loss...
Så här går det till hemma hos oss: man sätter på speldosan, lägger Kanin tätt intill, ger Harry lite mat, nappen, stoppar om med filt och går ut ut rummet i tron att han nu somnat. Nån sekund senare hör man det där förtvivlade gnället, går in i rummet, ser Harry ligga åt helt andra hållet än man la honom, antagligen på magen. Nappen är borta, maten utspilld, speldosan tyst, filten bortsparkad och Harry klarvaken. Då får man börja om med hela proceduren. In och ut ur rummet, skrik och gråt, napp ut och in, mat ner och upp igen. Speldosa på, vända tillbaka på rygg, avslappnande kli på huvudet, stoppa om med filt, pussa godnatt. Har man tur somnar han slutligen efter nån halvtimme eller så, antagligen av ren utmattning. Barn är underbara, speciellt när de sover :P
Hej.
Vi har också haft ett jättefint väder, o som du säjer så blir man glad och pigg.
Det är konstigt att "våran" släkt har fått de allra sötaste barna i hela världen, för sötast är han.
Har plockat påskris i dag, det känns också härligt. Vår!!
Kram M
