spåren efter den första bebistiden börjar försvinna.
I veckan har jag plockat undan flera av de saker Harry har använt under sina första fem-sex månader. Babygymet är borta, så nu är det tomt både i vardagsrummet och hjärtat. Varenda dag har Harry lekt där, rullat runt, sovit, gråtit, skrattat, lärt sig åla framåt. Alla små leksaker som alltid varit utspridda över golven och möblerna har nu hamnat i en liten korg. Vi har börjat använda Harrys riktiga barnstol ganska mycket så snart försvinner även babysittern.
Jag har rensat igenom klädlådan och sorterat ut allt Harry redan vuxit ur. Det blev nästan ingenting kvar. Vissa plagg har vi knappt hunnit använda, medans andra varit flitigt använda favoriter. Den där vita bodyn med röda luftballonger på. Det var det första jag och Marcus köpte till Harry, den där helgen i mars när vi var i Stockholm. Magen hade vuxit jättemycket den veckan, så jag vankade stolt runt med stora gravidmagen och kände den första sparken. Det kändes så stort att köpa någonting till det lilla livet i magen. Då kunde jag inte alls tänka mig en liten bebis i tröjan, men nu är den sedan länge för liten. Det är konstigt att saker kan skapa såna minnen.
Tiden går så fort, Harry har blivit så stor. Det är tur att man kan skaffa fler barn så sakerna kan användas igen!
