farväl gustavsbergsgatan!
Sista kvällen i lägenheten. Det känns väldigt märkligt. Idag sitter vi här som vanligt och känner oss som hemma, men om en vecka när vi går förbi är vår gamla lägenhet inte längre vår. Den är någon annans hem.
Min första egna lägenhet, mitt och Marcus första gemensamma hem, första lyan i Nässjö. I snart ett år har vi bott här och det har varit en mycket händelserik tid. Sista månaderna av graviditeten (när jag bara låg i sängen och hade ont och väntade på bebisen) hände det i och för sig inte så mycket, men det var en stor del av mitt liv och det utspelade sig här. Sen dess har vi blivit föräldrar och Harry har levt sina åtta första månader här. Vi har haft många långa nätter med amning och barnskrik, första leendet, skrattet, första maten. Vi har bytt hundratals blöjor, Harry har lärt sig rulla runt och sitta, klättra och krypa. Många viktiga händelser har med andra ord utspelat sig inom dessa väggar.
Inte lika roligt för grannarna att bo i ett extremt lyhört hus med en bebisfamilj (under tiden vi bott här har lägenheterna ovanför bytt ägare två gånger var och jag misstänker att de som bor på andra våningen är på väg att flytta dom också) men vi har trivts här. Gustavsbergsgatan 9 kommer alltid ha en speciell liten plats i mitt hjärta.
Man både lämnar något och tar något med sej från de ställen man bott på. En lägenhet har ju också en själ och man lämnar naturligtvis något kvar av sej självt, ibland lämnar någon något som inte är bra men de flesta lämnar nåt gott. Jag tror man känner lite av själen i lägenheten när man kommer dit första gången, det känns bra eller det känns inte bra. Jag önskar att nya lägenheten har en riktigt bra själ den också.
Kram M
