harry & mamma

Imorse åkte Marcus iväg på en tio dagar lång övning. Jag och Harry stannade hemma för att friskna till helt och det visade sig snart att dagen skulle bli en sån där helvetesdag som man bara vill ska ta slut. Marcus hade knappt hunnit åka innan jag kände att jag började förlora förståndet. Harry äter knappt nånting och sov ganska oroligt på eftermiddagen. Jag har en tenta om en vecka som jag planerat att plugga till varje ledig sekund, men när Harry väl sov middag kom jag på att jag har ännu en uppgift, som ska redovisas på onsdag, som jag helt glömt bort. När vi skulle gå ut och gå kunde jag inte hitta min jacka. Inte i garderoben, inte i sovrummet, inte i byrån, inte under byrån. Jag fick panik att någon fått med sig den hem i fredags, men tillslut hittade jag den på översta hyllan i garderoben i hallen, bakom en filt och ett par snickarshorts..? Varför Marcus knölat in den där bakom vet jag inte, men glad blev jag i alla fall. Sen blir jag alltid lite knäckt av att veta att jag ska vara själv så länge. Jag har ju i och för sig Harry, men jag saknar att inte ha en annan vuxen i närheten. Som kan hjälpa till med allt men framförallt som man kan umgås, skratta och prata med. Det kommer bli tio långa dagar. Men jag tillåter mig att vara ledsen och nere idag, för imorgon ska jag vara stark och klara av allt!