pappa.
Jag vaknade halv fem av att Harry skrek. Och grät. Blöjan var överfull av kiss och Harry var hungrig. Sen ville han inte somna om. Vi låg nån timme och mös på hans madrass, men sova fick jag inte.
När vi sen gick upp var det fortfarande svart ute. De senaste dagarna har Harry pratat väldigt mycket om pappa - pappa hit och pappa dit. När någon går i trappen tror han att det är pappa som kommer hem. Han väcks upp ur leken han håller på med för stunden, tittar mig exalterat i ögonen och frågar "pappa?". Men det är ju inte pappa som kommer hem. Första dagen Marcus var borta gick det förbi en kille med jeans, svart jacka och svart luva över huvudet utanför vårt köksfönster. Ganska likt hur Marcus ser ut (och de flesta andra karlar). Harry blev jätteglad, bankade på rutan och ropade på honom, men inte heller den gången var det pappa. Så imorse när vi gick upp, och vårt kök var det enda som lyste upp gatan, såg Harry två röda ljus från en bil nånstans i mörkret. Eftersom vi brukar titta när Marcus åker iväg varje morgon vet han ju att pappa har en bil och att om han ser en bil kan det ju vara just pappas. Så när han nu fick syn på bilen blev han såklart väldigt glad. Men bilen åkte iväg, med någon annan än Harrys pappa. Kanske fanns det ett annat barn i något av fönstren som vinkade hejdå till sin pappa just då. Men Harry vinkade han också, och sa pappa.
Oj oj, lilla gubben. Klart han längtar efter pappa men det dröjer väl inte så länge inan pappisen är tillbaka. Men det svider i hjärtat när du skriver så här. Det går ju inte att förklara för en liten kille hur det ligger till. Pappa ska ju komma!!!
Kram M
Vad härligt ändå att han visar att han tycker om och saknar er. Får en flashback när Marcus var 2 år och Glenn var borta med jobbet en vecka. Det pratades mycket om pappa och "pappa åka planflyget" den veckan.. Så sött så... Och Harry är så lik honom.
