harry & mamma

På mina fötter har jag två tatueringar. En ros på varje. Och under dessa rosor en text. "You´ll stumble in my footsteps". Många gånger har det hänt att någon läst texten med lite rynkad näsa, frågat vad det egentligen står och vad det betyder. "Vadå, står det att man skulle ramla i dina fotsteg?.." Tittat på mig som att jag är lite konstig eller småskrattat lite sådär lagom drygt och elakt.
Texten kommer från en låt av Depeche Mode - Try walking in my shoes. Jag lyssnade ganska mycket på just den låten efter att Harry föddes. Det var speciellt två meningar som fastnade och som jag började tänka mycket på. Dels var det den som senare fick pryda mina fötter, men även låtens titel. Jag kände igen mig så mycket i de orden och tyckte att det fanns en sån mening och innebörd bakom dem. Så för en gångs skull ska jag försöka förklara det här med textvalet ordentligt:

För två år sen gjorde jag valet att behålla en liten bebis som fanns i min mage. Jag var 18 år. Vissa andra i min ålder skulle göra samma sak, men de flesta skulle antagligen överväga abort. Mitt liv idag är väldigt annorlunda än mina vänners. Jag har inte samma frihet som dom har. Jag kan inte hänga med ut en fredagkväll, jag kan inte bara komma över på fika när som helst, jag måste lägga pengarna på blöjor och välling istället för på öl och snygga klänningar. Kanske tycker dom synd om mig och är glada att dom inte är jag. Men sanningen är den att jag är så himla glad att jag inte är i deras situation. Att jag inte har det som dom. För jag har en underbar liten son som jag får komma hem till varje dag. Som leker med mig, som ler mot mig, som kallar mig mamma. Som gör mig så glad och får mig att känna att mitt liv har en mening. Jag har någon att se efter och ta hand om. Någon att lära rätt och fel och visa världen för. Så nej, jag kan inte gå på Hotell Högland varje helg och jag kan inte plugga några år i USA. Men jag ser inte det som en förlust, det gör mig absolut ingenting. Snarare är jag glad att mitt liv inte är som andra 20-åringars. För jag har Harry.
Det jag menar är att jag gjorde det här valet för min egen skull, inte baserat på någon annans åsikter. Det här är min väg och den är inte rätt för alla. Vissa skulle antagligen snubbla i mina fotspår. Men huvudsaken är att jag hittat rätt.