dagiskillen.
Harry har blivit så duktig kille. Eller, det har har väl alltid varit, men det märks så tydligt nu när han börjat på dagis. Varje morgon när vi kliver innanför dörrarna spricker Harry upp i ett stort leende och blir överlycklig, hur ledsen han än varit innan. Fröknarna säger alltid "du är ju så pigg kille Harry, lika glad som vanligt idag!" när jag lämnar och "han har varit jätteduktig idag, han är ju så mysig och snäll" när jag hämtar. Fröken Monika kallar honom alltid "lilla gubben" och kramar om honom hårt, som om han lika gärna kunnat vara hennes eget barnbarn. Det är roligt att höra och se. Det underlättar ju för oss, som behöver lämna bort honom nästa all hans vakna tid, att veta att hans trivs där och att de trivs med honom.
Jag vet inte om det beror enbart på dagis, men Harry har blivit så generös. Han erbjuder mig att smaka på hans små smörgåsbitar, makaroner och frukttärningar, och han håller hela tiden fram de leksaker han leker med för tillfället mot mig, som för att låta mig vara delaktig i leken.
Han är så duktig och jag är så stolt!
Det är klart att han är go o snäll. Som Markus sa till mej, han har ju snälla föräldrar!!! klart som korvspad.
Men det är den goaste killen på denna jord!!
Kram M
Harry är nog bara glad av naturen. Vissa barn är födda med ett leende och ser det mesta från den ljusa sidan. Lille goe-gubben!
