harry & mamma

I måndags fyllde jag år. 21 år. När jag var liten förstod jag inte hur alla vuxna kunde säga att födesedagen inte var någonting att fira, det var ju den absolut bästa dagen på året efter julafton! Men nu har jag hamnat där själv. Jag känner mig som en gammal tant när jag säger det, men vad är det att fira? Att ännu ett år gått och aldrig kommer tillbaka? Usch. Jag tror det hände nåt när jag var 19. Jag var gravid och slutade skolan och flyttade hemifrån och jag liksom pausade mitt liv under den där perioden. Jag ville bara att tiden skulle gå, att bebisen skulle komma utan att jag skulle behöva bli äldre. Och sen gick det där året som mammaledig också så fort. Så jag tänker fortfarande på mig själv som så ung. Häromdan när vi var på ICA kollade jag på tårtljus formade som siffror och sa "vad dumt att det bara finns en tvåa och ingen nolla" och Marcus gav mig en blick som sa "du behöver ingen nolla längre, för nu är du 20+!!!!" Men det är svårt att stoppa tiden, omöjligt faktiskt. Så jag får väl åldras med värdighet och åtminstone glädjas över de fina presenter man får. Som det här halsbandet som jag önskat mig och fick av Marcus. Det är en 1:a med Harrys namn på och ett vitt hjärta i plast. Jättefint! ♥