hus i helvete.
Senaste veckan har Harry lärt sig klättra i och ur sängen. Han har dock bara gjort det när han lekt, och inte när han ska sova. Förrän igår. Då jävlar skulle det klättras ur sängen! Det tog en och en halv timme att få honom att somna på dagen, och bra länge även på kvällen. Det var bråk, skrik och tårar. Skuldkänslor och medlidande. Jobbigt för alla inblandade. Och imorse vaknade jag halv sex av en dörr som slängdes upp och små barnfötter som klapprade mot golvet. Jag fick en klump i magen och blev skraj att det skulle bli samma bråk nu i veckan, när jag är själv med Harry eftersom Marcus är på övning. Det gick ganska bra ikväll i alla fall, så jag håller tummarna för lugn läggning resten av veckan också.
Gullungen växer upp, lär sej saker som inte mamma räknat med. Han kan ju även ha en liten trotsålder. Det är inte nån dans på rosor att vara mamma ibland. Särskilt när man inte förstår vad ungen vill, utan han bara trotsar. Men det blir bättre ska du se!!
Kram M
Jobbig period det där och som de flesta föräldrar går igenom. Å andra sidan hör det till utvecklingen; han ska ju inte jämt ligga i en spjälsäng. Hoppas det lugnar ner sig. Kram!
