harry & mamma

Jag och Josefine har anmält oss till en nyföretagar- och entreprenörkurs som anordnas av Nässjö Näringsliv! Under sex måndagskvällar kommer vi höra företagare prata om det personliga varumärket, entreprenörskap, budgetering, marknadsföring och annat som har med eget företagande att göra. Grymt spännande och en aning ambitiöst om jag får säga det själv.

I lördags var vi på IKEA och jag köpte två grejer till Harry - en tygkorg med mjuka frukter och ett paket med tygtårta, kakor och glass. Det gick verkligen hem! Så fort vi kom innanför dörren började han leka med sin mjukis-mat i lilla köket och det har han gjort sen dess. Han har även börjat med att radda upp precis ALLA köksleksaker på matbordet och sedan sitta i sin stol eller i knät på någon av oss för att leka med alla sakerna. Lite morbror Samuel-varning är det på pojken, han ställer upp alla saker på rad och ser ut att ha en viss ordning och struktur över hur sakerna står.
Här kommer bilder från tre olika tillfällen med tygfika och mjukfrukter!

Jag hittade några bilder som mormor mailade mig för ett tag sen. Dom är tagna i vårt gamla hus för många herrans år sen (ja, nu har jag kommit upp i den åldern när man kan säga "det var väl en tio-femton år sen"). Jag och brorsorna! Jag ser väldigt rolig ut men det bjuder jag på! Ser ni förresten vad lik Harry är Samuel, till vänster på bilden? Roliga minnen :)

En bild på min lilla kisse! Gjorde den i torsdags och så nöjd!

I fredags bar det av till årets upplaga av Möbelmässan. Vi åkte ett chartrat gammalt tåg som i vanliga fall används som museum. Det tog 4,5 timmar att åka upp till mässan i snön, vilket vi tyckte var jääättelång tid just då, men hade vi vetat hur det skulle bli på hemvägen hade vi nog inte klagat. För efter några timmar på mässan, när vi var helt slut i benen och trötta av alla intryck och människor, så visade det sig att tågtrafiken återigen kollapsat av snöovädret. Tåget kom väl in nån halvtimme senare än väntat, vilket var helt okej även om vi höll på att frysa ihjäl, men när tåget åkte en minut, stannade en halvtimme, åkte en minut, stannade en halvtimme, så var det inte så kul. När vi sen kommit till Nyköping och ledningen inte fungerade, så vi fick backa till Järna, stå där i fyrtio minuter och sen ta en annan väg hem, trodde jag att jag skulle dö! Vi spenderade tiden med att hänga i nattklubbs-vagnen, där 40-åringarna dansade loss, och att sova i de gamla sköna sätena. Resan som egentligen skulle vara slut i Nässjö runt 22.00 höll på till halv tre på natten, när vi sakta rullade in på Nässjö station. Så totalt spenderade vi ett halvt dygn på tåg den dagen, för att åka till Stockholm tur&retur. Men som tur var var det en rolig och inspirerande upplevelse att ha varit på mässan och sett både klassiker och nya, häftiga möbler och produkter på riktigt! Här kommer ett litet smakprov:

I helgen hade jag 21-årskalas. Mamma, pappa, bröderna och svärföräldrarna kom förbi på italiensk buffe och tårta. Många fina presenter fick jag, bland annat en ny taklampa till vardagsrummet och pengar att shoppa loss för :) Det var en lyckad tillställning!

När man ligger hemma i feber får man passa på att titta på såhär fina bilder!

I måndags fyllde jag år. 21 år. När jag var liten förstod jag inte hur alla vuxna kunde säga att födesedagen inte var någonting att fira, det var ju den absolut bästa dagen på året efter julafton! Men nu har jag hamnat där själv. Jag känner mig som en gammal tant när jag säger det, men vad är det att fira? Att ännu ett år gått och aldrig kommer tillbaka? Usch. Jag tror det hände nåt när jag var 19. Jag var gravid och slutade skolan och flyttade hemifrån och jag liksom pausade mitt liv under den där perioden. Jag ville bara att tiden skulle gå, att bebisen skulle komma utan att jag skulle behöva bli äldre. Och sen gick det där året som mammaledig också så fort. Så jag tänker fortfarande på mig själv som så ung. Häromdan när vi var på ICA kollade jag på tårtljus formade som siffror och sa "vad dumt att det bara finns en tvåa och ingen nolla" och Marcus gav mig en blick som sa "du behöver ingen nolla längre, för nu är du 20+!!!!" Men det är svårt att stoppa tiden, omöjligt faktiskt. Så jag får väl åldras med värdighet och åtminstone glädjas över de fina presenter man får. Som det här halsbandet som jag önskat mig och fick av Marcus. Det är en 1:a med Harrys namn på och ett vitt hjärta i plast. Jättefint! ♥

I helgen var Marcus i Karlshamn på "herrmiddag", så jag och Harry spenderade nästan hela helgen med Josefine. Hon kom till oss vid två på lördagen, men stackarn var nog inte riktigt förberedd på hur en eftermiddag med Harry går till. Vi satte oss i soffan framför teven och Harry fick med en låda med leksaker från sitt rum. Snart hade han dock hämtat alla leksakslådor och lösa gosedjur och prylar som han äger och dragit in det i vardagsrummet. Efter fem minuter hade han vänt upp och ner på precis ALLT och vi satt där, mitt bland en miljard prylar, och undrade hur vi skulle orka med resten av dagen. När Harry somnade vid halv sju föll vi ihop vid matbordet och övervägde att gå och lägga oss vi också. Men vi lagade lite god mat istället, öppnade två flaskor bubbel och kollade på Melodifestivalen. Det blev en helkväll med massa skratt, skvaller och snack. Sånt som hör till på tjejkvällar!

 Det var ett tag sen sist men nu är Harry återigen i någon slags trotsperiod. Det känns väldigt länge sen det räckte med att säga "puss" för att han skulle komma springandes och ge en en stor blöt puss på munnen. Han krånglar med maten, sover lite på dagarna, bråkar oh gnäller. Han vill aldrig följa med hem från dagis utan faller ihop och gråter som om världen är på väg att gå under. Det är väl i och för sig bättre att han trivs så bra att han inte vill gå hem än att han mår dåligt över att gå dit, men när man stressat till dagis i snöslasket efter en dag med ont i magen pga av dåligt samvete över att han måste vara på dagis från första början, så känner man sig ännu mer värdelös när han blir ledsen av att se att man kommer.
Han har blivit jättekaxig och fått jag-bestämmer-attityd. Om man säger något han inte gillar blänger han på en och frustar lite ogillande.
Jag saknar den där glada lilla ungen som ville kramas och pussas och lekas och träna på ord. Men antagligen övergår detta i en bra period om ett tag. Cirkeln kommer slutas ännu en gång.

Ur arkivet:
Jag och gubben på IceBar i Köpenhamn 2008