harry & mamma

Eftersom Harry klättrar på allt han ser och ställer sig upp så fort han får chansen, var jag tvungen att flytta ner liggdelen på hans spjälsäng häromdagen. Det har varit livsfarligt att ha honom där den senaste veckan. Det räckte med att lämna honom ensam i två sekunder - när man kom tillbaka stog han glatt upp med ett fast grepp om spjälorna och överkroppen hängandes ut över sängkanten. Så nu ligger han återigen skyddad! Som när han var nyfödd och låg nerbäddad på kortsidan av sängen. Det var ett tag sen.

Igår kom Dea, Patrik och lille Charlie och hälsade på innan vi åkte hem till Nässjö igen. Det var Charlies enmånadsdag! Grattis lille vän!
Han var så himla liten och mysig. Lätt som en fjäder. Pyttesmå händer och fötter och en liten tandlös bebismun.
Harry är gigantisk!

Jag och Harry har varit i Nora i veckan. Därför har det inte blivit nåt bloggande på ett tag.

Det har hänt så mycket sen sist. Harry kan sitta helt själv utan stöd, han ålar och klättrar på allt, ställer sig upp och försöker desperat krypa på riktigt. Han har börjat äta kött. På morgonen får han ett helt mål med gröt och vid lunch en stor portion mat och fruktefterrätt.
Det är helt ofattbart att han blivit så stor. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser honom. Han sitter så stadigt, leker så fint, äter så ordentligt. Han har blivit en stor pojke, ett riktigt barn.



Harrys nya favoritsysselsättning - att krypa upp på hyllan under mormor & morfars soffbord och läsa tidningar.

Harry i farfars babybyxor från 60-talet.

Idag har Harry börjat ställa sig massa på knä. Han liksom skjuter bak stjärten så han hamnar på alla fyra. Snart kommer han nog krypa på riktigt.
Han blir mer och mer lik en liten hund. Förut låg han på golvet, fick syn på sina mockasiner och började snurra runt, runt för att ta tag i dom. Sötepöte!

Jag och Marcus beställde mat från grekresturangen ikväll för att fira att han är ledig den här veckan. Nu är det fotbad och Desperate Housewives ♥

Igår var det ju som sagt Harrys halvårsdag. Vi firade med kladdkaka och massa mys.
Vi gick en sväng på stan och Harry fick denna supercoola bruna skinnjacka i present. Han kommer bli tuffaste bebisen i Nässjö i vår :)
Jag solade under tiden som Marcus handlade mat. 30 underbara minuter i solariet! Jag somnade, sov hur skönt som helst och vaknade upp brun och fräsch. Kan det bli bättre?
Harry var på bushumör hela dagen. Efter att ha varit vaken hela eftermiddagen och lekt och krypit omkring hur mycket som helst somnade han som en stock vid sex. Då blev det god mat och sedan "Män som hatar kvinnor" för mor och far. Eller nja, vi såg början på filmen, sen blev vi supertrötta och gick och la oss. Men jag fick i alla fall Marcus att se lite av min besatthet :) 

Några dagar



Sex månader

Idag är det sex månader sen Harry kom till världen. Ett halvt år! Det är helt galet. Det känns som igår men ändå som en evighet. Det har hunnit hända så mycket - han har utvecklats, vuxit, lärt sig så mycket. Så mycket skratt, så mycket gråt, så många nätter utan sömn. Krångel med amning, hundratals blöjbyten, bad i baljan, turer i vagnen. Det finns så mycket att minnas, både vardagligt och festligt, tråkigt och roligt. Det är svårt för mig att se hur mycket han växer och utvecklas men som tur är har jag mååånga bilder att se tillbaka på och jämföra med.

Tiden har gått så fort, du har blivit så stor. Halvvägs till ett år. Grattis gubben. Mamma och pappa älskar dig! ♥

Harry är som en liten hund när han ålar omkring. Jag säger "kom" och han följer efter vart jag än går. Ibland sticker han iväg fast han inte får och ibland blir det bajspaus. Min lilla valp!
De senaste dagarna har han börjat kasta sig runt halsen på mig, hålla i hårt och pussa (med väldigt öppen och blöt mun) på min kind. Det är precis som att han vill visa lite kärlek. Det är i alla fall väldigt mysigt även om det är omedvetet.
I förrgår började han dessutom äta bättre, lagom som jag skrivit ett inlägg om att han åt så dåligt. Mycket potatis till lunch och ganska mycket ersättning överhuvudtaget. Vi var på BVC i onsdags och de sa att det är helt normalt att det går lite upp och ner med maten. Det är väl tänder på gång om ett tag och dessutom har han ju varit förkyld. Men nu kommer kanske en äta-mycket-period igen. Hoppas!

6 månader imorgon. Grattis i förskott bebis! Sluta gråt nu, ät ordentligt och somna igen.

De senaste dagarna har Harry fått testa en pipmugg. Vi har bara haft lite vatten på botten så han inte ska spilla ut alltför mycket, men han tycker det är jättekul bara att få leka med den. Han förstår nog inte riktigt att det är någonting man ska dricka ur men jag tror det är bra att börja vänja honom både vid att dricka vatten och att använda pipmugg. Så söt!

(Farmor och farfar! Lägg märke till Harrys vickande på tårna. Något ni känner igen från er son kanske? :P )

Så här ser det ut när Harry dragit fram genom vardagsrummet. Det är ju superkul att dra ut varenda film mamma och pappa har på golvet och liksom sprattla runt på dom. Desssutom har han flera gånger lyckats sätta på videon (något han ärvt av sin mor? Och ja, vi har fortfarande en video! Jag älskar mina gamla VHS-filmer och tänker INTE skiljas från dom!!).
Man får hela tiden vara med och ta bort honom från saker han inte får röra. Det är
 så himla intressant med alla tidningar, böcker, sladdar, spel, stereon, DVDn.  Marcus bas är en annan favorit. Välter Harry den över sig har jag nog två ledsna gossar att trösta. Så jag försöker hålla honom borta från grejerna. Försöker..
I nya lägenheten blir det inga prylar på under en meters höjd. Ny TV-bänk med skåp. Vi får ställa in alla saker i ett rum och stänga till ordentligt. Med hänglås!

Det här med bebis-mat är sannerligen ingen lätt historia. Det är så svårt att veta vad man ska ge, hur mycket, hur ofta. Vi började ge små smakportioner av potatispuré när Harry var fyra månader. Det gick sådär, han fick väl i sig nån eller några teskedar, men vi tänkte att det skulle gå bättre hela tiden. Att han automatiskt skulle vilja ha mer varje gång. Efter några dagar med potatis gick vi vidare till palsternacka, avokado och ärtor. Enligt Harry var de mer eller mindre vidriga. Så vi återgick till potatisen och har gett honom det i nån månad nu. Problemet är att han inte äter mer nu än när han var fyra månader och han verkar inte ens tycka det är särskilt gott. Nu har vi även börjat ge fruktpuré efter potatisen. Och gröt morgon och kväll. Gröten går ganska bra, men det vill han inte heller ha så mycket av. Frukten börjar gå lite bättre men inte heller den är någon höjdare. Idag testade jag att göra en blandpuré med potatis och morot. Han fick några teskedar men spottade ut det mesta. Kastade även lite i ansiktet och smetade in en del på kläderna och babysittern. Vilket i och för sig är ett godkänt betyg för unge herrn.
Flera jämnåriga barn på BVC äter redan hela måltider, nån har helt slutat med ersättning och några äter redan kött och fisk. Jag vet att alla barn är olika och att vissa börjar intressera sig för mat senare, men Harry verkar inte vilja ha mjölkersättning heller. Han har ätit jättedåligt i över två veckor. Man får tvinga i honom maten.
Nån som har erfarenhet av detta och kan komma med tips och förslag?

Imorse sov Harry till klockan sex när Marcus klocka ringde. Det var lääänge sen han sov så länge utan att behöva äta nån gång på natten. Jag behövde inte ens vända honom från mage till rygg en enda gång! Det var en hel, lång natt av välbehövd sömn för snörvliga mamman och ont-i-halsen-pappan. Tjoho!

Jag trodde att jag var någorlunda normal,
sen upptäckte jag att jag var som en strandad val.
För mitt i lyckan av att bära på ett barn,
började jag växa och svälla och kräkas mer än jag var van.
Jag blev trött i kroppen och i huvudet likaså,
men jag försökte envist hålla igång ändå.
Plötsligt blev kläderna för trånga och kroppen framtung,
för kondition och god hållning är ingen garanti bara för att man är ung.
Mitt på ljusa dagen när jag var ute och vanka,
kände jag plötsligt bebisen sparka.
Jag insåg då,
att trots att jag äter för två,
är det inte bara kroppen det ändras på.
För mitt bland blodtryck, urinprov, hjärtljud och prat om bröstmjölk,
visade ultraljudet att lilla bebisen är en pöjk.
Det gick då upp för mig att jag ska bli någons mamma,
och att jag måste lära mig byta blöjor och amma.
Egentligen spelar det ingen roll att jag blir tjock om magen och sugen på all möjlig slags mat,
för jag ska få bli mamma till världens finaste lilla krabat!

Amanda, vårterminen 2009

Skrev den här dikten i skolan förra våren. Den var väl meningen att den skulle vara lite skämtsam med rimmen men innehållet är faktiskt ganska seriöst också. Den handlar ju om bebisen i magen som visade sig vara underbara Harry!

I veckan har jag plockat undan flera av de saker Harry har använt under sina första fem-sex månader. Babygymet är borta, så nu är det tomt både i vardagsrummet och hjärtat. Varenda dag har Harry lekt där, rullat runt, sovit, gråtit, skrattat, lärt sig åla framåt. Alla små leksaker som alltid varit utspridda över golven och möblerna har nu hamnat i en liten korg. Vi har börjat använda Harrys riktiga barnstol ganska mycket så snart försvinner även babysittern.
Jag har rensat igenom klädlådan och sorterat ut allt Harry redan vuxit ur. Det blev nästan ingenting kvar. Vissa plagg har vi knappt hunnit använda, medans andra varit flitigt använda favoriter. Den där vita bodyn med röda luftballonger på. Det var det första jag och Marcus köpte till Harry, den där helgen i mars när vi var i Stockholm. Magen hade vuxit jättemycket den veckan, så jag vankade stolt runt med stora gravidmagen och kände den första sparken. Det kändes så stort att köpa någonting till det lilla livet i magen. Då kunde jag inte alls tänka mig en liten bebis i tröjan, men nu är den sedan länge för liten. Det är konstigt att saker kan skapa såna minnen.
Tiden går så fort, Harry har blivit så stor. Det är tur att man kan skaffa fler barn så sakerna kan användas igen!

Lilla familjen har blivit förkylda! Harry har hostat hela veckan och även varit snorig och täppt i näsan de senaste dagarna. Jag och Marcus har ont i halsen och jag har blivit lite hostig och täppt i näsan jag också. Kunde knappt andas inatt. Vaknade mitt i natten av att Marcus höll för min näsa så jag inte fick nån luft alls. Han tyckte jag snarkade för mycket.. Typiskt karlar, som snarkar året runt, att tycka det är jobbigt när tjejen gör det nån gång ibland när man är sjuk :P

 Idag slår Harrys mormor två flugor i en smäll genom att både fylla år och ha namnsdag. 42 år blir hon minsann. Och namnsdag på samma dag som kronprinsessan (Anna HELENA Viktoria), det är inte illa! Grattis på dig mor! Ett litet paket anländer nog på posten ;)

Igår bytte Marcus till sittdelen på vår vagn, så att Harry nu kan sitta upp när vi är ute. Den senaste veckan har det märkts att han inte vill ligga ner längre. Han vill ju sitta upp, vara med, se sig omkring. Så idag blev det premiärtur i nya vagnen. Vi gick för att titta på de två dagisen som ligger närmst vår nya lägenhet, men jag vet inte hur vi ska göra än. Inget av dom kändes sådär mysigt och roligt som man vill att ett dagis ska vara.


En mycket trött Harry åker sittvagn för första gången!
Framför kyrkan han ska döpas i.

Nu är alla dessa ljuslila kuvert på väg hem till våra dopgäster. 31 stycken inbjudningar blev det. Till 70 underbara vänner och släktingar!