harry & mamma

Jag vaknade halv fem av att Harry skrek. Och grät. Blöjan var överfull av kiss och Harry var hungrig. Sen ville han inte somna om. Vi låg nån timme och mös på hans madrass, men sova fick jag inte.
När vi sen gick upp var det fortfarande svart ute. De senaste dagarna har Harry pratat väldigt mycket om pappa - pappa hit och pappa dit. När någon går i trappen tror han att det är pappa som kommer hem. Han väcks upp ur leken han håller på med för stunden, tittar mig exalterat i ögonen och frågar "pappa?". Men det är ju inte pappa som kommer hem. Första dagen Marcus var borta gick det förbi en kille med jeans, svart jacka och svart luva över huvudet utanför vårt köksfönster. Ganska likt hur Marcus ser ut (och de flesta andra karlar). Harry blev jätteglad, bankade på rutan och ropade på honom, men inte heller den gången var det pappa. Så imorse när vi gick upp, och vårt kök var det enda som lyste upp gatan, såg Harry två röda ljus från en bil nånstans i mörkret. Eftersom vi brukar titta när Marcus åker iväg varje morgon vet han ju att pappa har en bil och att om han ser en bil kan det ju vara just pappas. Så när han nu fick syn på bilen blev han såklart väldigt glad. Men bilen åkte iväg, med någon annan än Harrys pappa. Kanske fanns det ett annat barn i något av fönstren som vinkade hejdå till sin pappa just då. Men Harry vinkade han också, och sa pappa.

För några veckor sen var Marcus kompis Christian här. Han hade med sig två presenter till Harry. Den första, från honom och hans tjej, var ett bälte med massa verktyg. Det andra, från honom och två andra av Marcus kompisar, var en försenad doppresent. Det var en liten buss men en hund-chaufför och två passagerare i form av en katt och en groda. Dessa kan alla sjunga "The wheels on the bus" på sitt eget lilla sätt - hunden skäller, katten mjauar och grodan kvackar. Harry älskar båda grejerna, det var verkligen lyckade presenter båda två, men just bussen har varit en favorit sen han fick den. Han tycker den är jättekul! Han fäller ner katten, trycker på knappen, katten hoppar upp och säger MJAU, Harry trycker igen, katten sjunger. Sen är det grodans tur. Sen hunden. Fram och tillbaka, om igen. Snacka om perfekt leksak!

HERREGUD, vilket snäoväder vi fått! Men det är väl sånt man får räkna med när man bor på småländska Höglandet. Inget gnistrande puder som knastrar under skorna här inte, nejdå, här har vi svart himmel, 50 minusgrader, 4 decimeter snö och en snöblåst som slår som istappar i ansiktet.
Jag och Harry höll knappt på att ta oss till dagis idag. Jag packade in honom i nya overallen och varma vantar och kängor, sen fick han sitta i vagnen under regnskyddet. Dock är det hål för ansiktet i regnskyddet så snön blåste honom i ansiktet och han blev ledsen. Jag gick därför med mitt paraply framför vagnen så varken jag eller Harry såg nånting. Men vi klarade oss ganska bra från snöspikar i ansiktet i alla fall. Vagnen fastnade i snöhögar vartannat steg och jag svor över att jag inte köpt vinterskor än. Gud, vilken rolig syn det måste ha varit.

Nästa vinter ska jag ha körkort!

I fredags var jag på krogen med några klasskamrater på Hotell Högland, Nässjös (enda) uteställe. Marcus och Harry åkte till Skövde för att hälsa på Marcus kompis och hans tjej. Vi hade roligt på var sitt håll. På lördagsmorgonen var jag lite trött och sliten, men mådde ändå ganska bra. Runt lunch kom grabbarna hem igen. Då hade jag dock börjat må lite illa, trots att jag mått mycket bättre innan. Marcus sa att Harry hade kräkta två gånger. Det dröjde inte länge innan även jag började kräkas. Så drog den andra magsjukan på två veckor igång. Marcus klarade sig, som tur var. Vi blev friska ganska snabbt ändå, men både jag och Harry har fortfarande lite svårt att äta. Men imorgon blir det dagis och skola igen, och nu hoppas jag av hela mitt hjärta att vi slipper vara sjuka mer!

Det tog ett tag för Harry att repa sig efter magsjukan. Inte förräns på lördagen ville han börja äta igen. I flera dagar hade jag och Marcus gått och oroat oss för att han inte fick i sig något, försökt hälla i honom nån skvätt välling då och då eller några skedar gröt nån gång ibland. Men i lördags kom som sagt aptiten tillbaka! En flaska välling, macka med ost och pepparpastrami och en skål med gröt blev det till frukost den dagen. Och på IKEA fick Harry sin första köttbulletallrik som han åt rejält av. Skönt att han lägger på hullet igen!

Jag tackar gud för att jag klarat mig från magsjukan! När jag gick och la mig den där kvällen när jag hittat Harry badandes i sitt eget kräk tänkte jag "jag kanske vaknar om en timme".. Men timmarna och dagarna har förflutit och jag mår fortfarande bra. Väldigt skönt. Harry har inte kräkts mer men han vill fortfarande inte äta och hans mage lever fortfarande loppan. Det får bli en hemmadag imorgon också. Och på kvällen kommer Marcus hem från övning så förhoppningsvis blir min och Harrys ensamstående mamma/sjukt barn-kaos lite uppstyrt.

Vad är det för fel på mammas pussar?

Det har varit full rulle de sista dagarna. Marcus är på övning och jag har haft massor av plugg. Pappa var här lördag-söndag och hjälpte till med barnpassning och ideer till mitt designprojekt, men efter att han åkte har vi fått nya problem. Harry har blivit magsjuk. Runt halv elva igårkväll gick jag in till Harry för att rätta till honom och lägga på filten, och upptäckte att hela sängen, bebisen och golvet runtom var fullt av kräk! Dessutom hade han bajsat i sömnen. Först då kopplade jag - Harry hade varit lös i magen några dagar och dessutom inte velat äta nåt på hela söndagen. Det var bara att ta upp honom och byta blöja, pjamas och sängkläder. Harry var tyst hela tiden, sa inte ett ljud utan bara lät  mig hållas. Bara det tydde ju på att det var nåt som var fel. Sen somnade han om nästan direkt utan att klaga och sov tills jag väckte honom halv nio imorse. Jag chansade och gav honom frukostvälling, men det var inte så smart. Så de senaste timmarna har jag matat honom med tesked. Han verkar dock ganska bra nu. Han har inte kräkts något mer och till och från kryper han runt och leker så smått. Han har redan fått i sig nästan två dl välling och drack några klunkar själv för ett tag sen, så förhoppningsvis var det en kort släng av magsjuka han åkte på. Och förhoppningsvis klarar jag mig. Går just nu bara runt och väntar på att bomben ska explodera.. 

Harrys hår bara växer och växer och blir tjockare och tjockare. Idag stylade vi en liten tuppkam :)

Det finns en liten kille som jag tycker mest om i hela världen. Som är superduktig och gör mig jättestolt. Han heter Harry. Han har lärt sig vad man gör i de olika rummen i vår lägenhet. Säger jag att vi ska gå och byta blöja springer han till badrumsdörren, säger jag att vi ska äta går han till köket, frågar jag var pappa är knackar han på sovrumsdörren (vem tror ni får mest sovmorgon i vårt hushåll?). Han förstår att saker inte försvinner bara för att man inte ser dom och han kommer ofta ihåg var han lagt saker innan. Han förstår mycket av det man säger till honom, även om han ofta skiter fullständigt i det. Till favoritsysselsättningarna hör att öppna ugnen (som inte har barnlås), öppna kökslådorna (som inte har barnlås), att slänga ner saker i toaletten och att leka med toaborsten. Men han tycker också om att göra saker som är tillåtna, i alla fall ibland. Som att läsa sina böcker, leka med bilar, skramla och slå, leka med saker som låter, mysa med gosedjur. Favoritegosedjuret är utan tvekan Kanin. Den har Harry haft sen han föddes och den är som hans snuttefilt. Han sover med den på nätterna och leker med den på dagarna. Kanin hänger med på allt - när vi byter blöja, äter mat, leker eller kollar på tv. Eftersom Harry älskar att mysa brukar han krama om Kanin hårt, hårt och säga "mmmmm". När vi kommer hem från dagis hinner jag knappt få av honom kläderna innan han springer in på sitt rum och hämtar Kanin. En annan grej han börjat med på sista tiden är att laga mat. Han har en hink som han brukar lägga små leksaker i, och sen tar han en kratta, skohorn eller soppslev och rör och rör och rör i hinken tills "maten" är klar. Då får man smaka och säga "nam, nam". Han är för go den där ungen ♥

I helgen har vi haft släktbesök. I fredags kom mormor & Lennart och hälsade på. Följde med och hämtade Harry på dagis, drack kaffe hemma hos oss och bjöd sen lilla familjen på middag på stan. Tidigt morgonen därpå åkte Marcus på övning så jag och Harry gick på stan ett par timmar med dom innan de åkte vidare mot Helsingborg.
På eftermiddagen kom Harrys farmor. Även hon har bjudit på god mat i form av räkor i currysås och baguetter med goda fyllningar. Hon har lekt massor med Harry så jag haft lite tid att plugga. Superbra att det gick att lösa, det är lite svårt att hinna med det annars, när inte Marcus är hemma. Tack för all hjälp!

Idag har Harry namnsdag. Förra året hade vi besök av Harrys mormor och morfar och dom köpte en brun-rutig overall i namnsdagspresent. Den hade han hela långa vintern, från att den var alldeles för stor och ärmarna hängda slappt längs sidorna tills man fick vrida, vända och trycka för att få in armarna och fötterna knappt fick plats i overallbenen. Nu är den sedan länge urvuxen och ligger med massa andra bebiskläder i en kartong i förrådet. Igår fick han en ny vinterjacka. En riktigt tuff en, svart dunjacka med päls på kragen. Han kommer vara coolaste ungen på dagis. Den är också ganska stor, så förhoppningsvis kan han ha den fram till våren. Om ett år sitter jag nog här och skriver ytterliggare ett inlägg om den där namnsdagsjackan som hängde med från första snön till blaskigaste april.

Den där Harry börjar bli frisk! Äntligen. Han och jag var på Vårdcentralen i tisdags och fick ögondroppar för hans ögoninflammation och sen vi började använda dom har han blivit bättre och bättre. Nu på eftermiddagen har det knappt kommit något var alls så vi hoppas, hoppas, hoppas att det blir dagis för hans del imorgon. Sen kommer hans gammelmormor och Lennart och hälsar på :)

Äntligen, efter en dryg månad utan bil, har Marcus hittat en ny! Han köpte den igår. Den är supersnygg! Jag vet inte vad ni tycker men jag anser att detta ger typ 100 vuxenpoäng :P

Jag ringde vårdcentralen i fredags för Harrys öron och feber. Dom trodde inte att det var öroninflammation eftersom det gör så djävulskt ont att han borde ha varit jätteledsen och inte kunnat sova. Dock trodde hon att det kunde vara öronsprängning, när luftvägarna i öronen svullnat pga förkylning. Då "spränger" det tydligen eftersom luften har svårt att passera. Vi fick rådet att ge nässpray några gånger om dagen och behövde inte åka på undersökning. Harrys feber har gått ner men han har istället fått vad vi tror är ögoninflammation. Jag läste lite om det och det verkade stämma. Han har jättemycket var i ögonen! Dessutom får man det tydligen ofta i samband med andra "förskolesjukdomar" vilket man väl lugnt kan säga att Harry lidit av senaste veckan. Stackarn, hoppas verkligen han frisknar till snart. Tycker han har fått utstå feber och elände så det räcker för ett långt tag framöver.

På eftermiddagen visade det sig att Harrys feber ökat ännu mer - till 39,5. Det har hållt i sig resten av dagen och kvällen. Jag har försökt få i honom vatten, men han har inte varit så sugen. När det gäller maten har det mest blivit välling, men jag la en hög med makaroner på bordet så han fick gå och plocka lite själv när han kände för det. Han har fått några gurkbitar, dels för vätskan men också för att få i sig något i lite mer fast form än välling. Man får komma på sina små knep.
Jag vet inte om det beror på att han mår dåligt men Harry har varit extra kramgo idag. Han har krupit upp i mitt knä, kommit fram och gett mig pussar, sträckt upp händerna mot mig för att få bli buren. Nu på kvällen när han började bli trött låg vi tillsammans på hans mysmadrass och kramades jättelänge. Tillslut blev han helt stilla där han låg på min mage med armarna runt min hals. Han hade somnat, på tre sekunder, helt utan förvarning, och snarkade högljutt mot min kind.
 Jag har haft lite tankar på om det kan vara något med öronen också, speciellt efter den där hemska natten när Harry var så fruktansvärt ledsen och inte kunde sova. Dock har jag inte sett några tecken på att han skulle ha ont i öronen efter det, förräns idag. Det började rinna massor av vax ur ena örat, inte för att jag vet om det egentligen betyder att det är något fel. Men jag har gjort ett litet test under några olika tillfällen idag, där jag först tog på Harrys ena öra (det som det inte kom vax ur) och då reagerade han inte alls. När jag sedan tog på det andra örat tog han snabbt bort min hand. Det gjorde han varje gång, jag fick inte ta på eller i örat. Sen verkar han ju inte ha jätteont eftersom han inte klagat något över det, men ändå. Kanske värt att kolla upp. Jag ska ändå ringa Vårdcentralen imorgon om han inte blivit frisk. Då har han ju haft jättehög feber i nästan tre dygn.

Halleluja, inatt fick vi sova! Till halv åtta till och med. Harry verkade jättepigg och glad och termometern visade ingen feber. Med tiden blev han dock mer och mer ledsen och han kändes ganska varm. Det visade sig att febern inte alls gått ner, han hade fortfarande 38,5. För nån timme sen hade den gått upp ännu mer, var nästan uppe på 39. Stackarn sover för andra gången idag. När han vaknar får det bli lite mer Alvedon.
Jag är så imponerad av Harry. Han håller igång och är hyfsat glad fast han har så mycket feber. Sitter och leker med sina bilar, alldeles glödhet och röd. Kommer och kramas och pussas fast han mår så dåligt. Hoppas verkligen att han blir bättre snart, skulle behöva hinna med massa plugg imorgon. Men håller febern i sig får vi vara hemma imorgon också. 

Inatt trodde jag att jag drömde. Att jag hade rest bak i tiden. Att jag syndat så fruktansvärt att jag kastats raka vägen ner i helvetet.
Marcus kom hem vid nio från jobbet. Båda var supertrötta så vi gick och la oss tidigt. Samma sekund som vi lagt oss i sängen, rättat till kuddar och täcken och slappnat av hör vi ett lågt gnäll inifrån Harrys rum. Gnället övergick snart i förtvivlad gråt och det fanns inte så mycket annat att göra än att gå upp igen och glömma det där om att få sova och vila upp sig. Det visade sig att Harry hade lite feber, så vi gav honom Alvedon och la honom för andra gången den kvällen. Klockan ett, efter två timmars sömn, vaknade jag förtvivlad av att Harry var vaken och låg och grät på sitt rum. Marcus tog sig an honom och fick sitta uppe med honom i en timme innan han somnade om igen. Harry var så ledsen att jag inte tror nån i huset lyckades sova under den timmen. Vid tre var det dags igen. Varför inte liksom? Jag pallrade mig upp, trött, förvirrad och frusen. Beredd på det värsta. Och visst hade jag rätt, det blev en dryg timme ensam i den mörka natten med en skrikande bebis som var omöjlig att trösta. Han somnade till då och då men vaknade hela tiden upp igen. Vid fyra somnade han dock igen, antagligen av ren utmattning, och vi fick något så ovanligt som en sovmorgon till klockan sju. Då var jag tvungen att gå upp för att bege mig till skolan. Grabbarna stannade kvar hemma och somnade tydligen om och sov till tio. Skönt!
Jag är helt slut nu. Har ont i huvudet och känner mig helt svag i kroppen. Vill sova. En hel lång natt utan fruktansvärda avbrott. Jag hoppas innerligt att denna "vaken-natt ala nyfödd-bebis" inte upprepas inatt.