harry & mamma

Säg åt alla bekanta och obekanta att rösta på Harry i Vi Föräldrars omslagstävling. Detta görs här:

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/alla-tavlingsbidrag/index.xml?view-id=30776

Kom igen - rösta, rösta, rösta!

Harry har varit snorig några dagar. Det har runnit hej vilt och jag har pillat ut små busar mest hela tiden. Nu har jag också blivit förkyld, ont i halsen, snorig och febrig. Tråkigt.

Marcus, som är ledig idag och imorgon, är ute med Harry på promenad. Jag plockar undan lite i lägenheten, tänkte packa lite grejer inför flytten också. Det är så konstigt att se skåpen stå halvtomma, bokhyllan tömd på alla böcker, inga skivor på hyllorna. Det är kaos här nu - kartonger överallt! Det är inte så längesen det såg ut så, men den gången flyttade vi hit och var så förväntansfulla på hur det skulle bli att bo här. Nu längtar vi väldigt mycket till den nya lägenheten! Var sak har sin tid. På tal om det så ska vi träffa hyresvärden på söndag, i lägenheten. Det ska bli roligt att se den igen. Och bestämma tapeter! Yippi :)

I slutet på mars fick Harry en gåstol. En fin turkos med massa knappar, rattar och tutor i roliga färger. I början satt han mest i den, kunde inte förflytta sig så lätt, men nu kan han för det mesta gå framåt i den.

Imorgon blir det en tripp till Jönköping :)

Redan en vecka sen vi träffade Dea och Charlie!
Vi åt på Creperiet, som kan rekommenderas till alla med barn. Där finns ett eget rum för barnfamiljer, med mikro, skålar och bestick som gör det lätt att fixa mat till de små liven. Dessutom har dom en liten inhägnad lekplats. Toppen när grabbarna blir lite större!
Efter vi ätit begav vi oss till vår gamla skola. Jag har tänkt gå dit och hälsa på med Harry förut men det har aldrig blivit av. Det kändes jättekonstigt att vara där igen. Det var där vi hängde med kompisarna, lyssnade på tråkiga genomgångar, redovisade uppgifter, hade betygsamtal och tog studenten - och nu, nästan ett år senare, stog vi där med varsin barnvagn och kände oss allmänt vilsna. I receptionen ringde de till vår gamla lärare Evagelia och sa att hon hade besök av fyra personer. Hon blev ganska chockad när hon fick se oss, men tyckte nog samtidigt att det var roligt att se vad det blev av magarna. Hon tog glatt på Charlie på armen och vi påbörjade vår lilla vandring runt på skolan för att hälsa på gamla lärare. Jag träffade mina gamla bildlärare. Sista månaderna i skolan hade jag nästan bara bild och vi arbetade väldigt intensivt med vår utställning, så de hade undrat mycket över hur det hade gått för mig och magen som de sett varje dag. Besöket blev hursomhelst en succe och alla ville att vi skulle hälsa på igen. 
Därefter var det dags för vår favvoaffär - Myrorna ♥
Dagen avslutades med en kortis på stan och sen åkte jag och Harry hem för att äta tårta med syjuntan.

Det är någonting speciellt med barn. Det verkar som att hur gamla människor än blir så finns kärleken och glädjen över barn alltid kvar. Det är någonting som finns gemensamt mellan de allra flesta, något som binder samman människor som annars aldrig skulle lära känna varandra. På ICA, på bussen, på cafét, på stan - det är alltid någon som får syn på Harry, stannar upp och tar sig tid att säga att det är så roligt med barn och att de är det finaste vi har. Ofta börjar någon helt främmande person berätta om sin egen relation till och erfarenhet av barn. Sonen som hunnit bli trettio år, dottern som precis fått sitt tredje barn, barnbarnet som redan börjat skolan. Det lyser av stolthet i ögonen när de tänker på alla barn som funnits och fortfarande finns i deras närhet.
Det är konstigt att tänka att jag själv om trettio år har en son som hunnit bli vuxen. Han kanske studerar eller jobbar. Han kanske är gift och bor i ett eget hus. Han kanske har egna barn. Mina barnbarn! Jag hoppas att jag kommer våga berätta historien om Harry när jag själv någon gång i framtiden möter en ung tjej med ett litet barn. För de är en av de få saker som för oss alla samman. De är de finaste vi har!

Sen Harry började krypa för snart två månader sen har det hänt så otroligt mycket. Från att knappt kunna förflytta sig kan han nu ta sig fram helt utan problem. Han sitter så fint (både på rumpan och knäna), ställer sig upp och klättrar så fort han får chansen. Han lär sig så fort och blir snabbt bättre på allt han gör. För bara nån vecka sen ramlade han nästan hela tiden efter att ha stått upp ett tag, men nu kan han stå hur länge som helst. Han svajar med bena, står på tå, håller knappt i sig, och ändå står han stå stadigt och ramlar sällan. Det är så roligt att följa utvecklingen och verkligen se hur mycket han lär sig på så kort tid.
Favoriten just nu är att stå och äta på våra flyttkartonger..

Igår var jag på pysselhumör och fixade denna napphållare till Harry. Han första!

Sju månader och sex dagar. Det är så länge sen jag låg på förlossningen i en ljusblå mjukisrock och hade värkar som jag trodde skulle bli min död. Så länge sen jag grät och skrek av smärta, men även av glädje över att äntligen få se den lille pojke som levt i min mage så länge. Då kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara när han blev sju månader. Det kändes så långt borta och jag hade ingen aning om hur mycket som hunnit hända med ett barn då. Harry är inte längre min lille bebis - han är en stor kille som kryper, står, klättrar, ramlar och slår sig, äter mat.
Den sista tiden har han blivit ganska mammig. Han märker så fort jag vänder mig från honom, går ut ur rummet och lämnar honom ensam om så bara för nån sekund. Han kryper efter mig, lyfter upp armarna mot mig, drar mig i kläderna och säger "ma-ma-ma". Jag intalar mig själv att han förstår att det är jag som är mamma, och att det är därför han säger sådana ljud hela tiden. Önsketänk kanske, men nu förtiden går jag i alla fall under namnen "nenne" och "mamma" :D

Nu är jag och Harry hemma igen. Sista veckan vi är hemma i lägenheten innan vi flyttar. Konstigt.
De två veckorna i Nora har varit både bra, men Harry har sovit dåligt och varit gnällig ganska mycket. Eftersom mamma jobbade helg hade jag sett fram emot att pappa skulle komma hem och vara lite barnvakt, men han satt fast i Luleå på grund av askmolnet. Men jag och Harry har roat oss, och lite barnvakt har han ändå haft. Vi har träffat släkt och vänner, gått promenader, suttit ute i vårsolen, träffat Dea och Charlie i Örebro.

Idag ska vi åka till Eksjö och träffa Marcus som gör reklam för jobbet på torget.

13:08 hoppar jag och Harry på tåget till Nora. Kommer inte bli nåt bloggande innan helgen eftersom jag inte har datorn med mig, men jag återkommer på fredag. Hejsvejs!

Det här var första gången jag var borta från Harry mer än några timmar. Det kändes jättekonstigt när hans farfar kom och hämtade honom i fredags och vi såg honom åka iväg i någon annans bil. Utan oss! Som tur är har det inte varit så jobbigt som jag trott. Visst var det konstigt att sova en hel natt utan att bli väckt av Harry men det har gått riktigt bra. Det blir lättare att vara ifrån honom när man vet att han trivs och har det bra utan oss.
I fredags hyrde jag och Marcus Bröllopsfotografen. Den var riktigt rolig :) Det blev lite vin, cider och öl och för ovanlighets skull en uppesittarkväll.
På lördagen åkte vi in till Jönköping med tåg. Gick på stan innan vi hade tid på spa klockan två. Jättemysiga och sköna behandlingar! På kvällen åt vi en utsökt middag på Twin City. Efter det bev det cider och öl framför Flickan som lekte med elden på hotellrummet.
Idag åt vi en stor och lång frukost på hotellet. Mackor med massa olika pålägg, färskpressad juice, våfflor och kaffe. Sen checkade vi ut och åkte bussen till A6. Shoppade lite innan vi åkte hem till Nässjö och träffade vår lillgubbe igen. Det kändes konstigt att se honom igen, trots att det bara gått två dagar. Han såg så stor ut! Och han tyckte nog det var lite konstigt att se oss också, men efter massa kramar och pussar var allt som vanligt igen.
Borta bra men hemma bäst!

Jag håller på att planera tårta till Harrys dop och letar inspiration som en galning. Jag vill verkligen göra något roligt och extra fint på hans dag! Dock var jag inte beredd på den värld av fyllningar, redskap och verktyg, dekorationer och varianter av tårtbottnar som gömmer sig bakom en simpel google-sökning. Bloggar, hemsidor och forum fulla med galet fina och sjukt avancerade tårtor! Tydligen finns det människor som lägger ner myyycket pengar och tid på att tillverka unika tårtor. Roligt! Inte för att jag har varken tiden, orken eller plånboken att göra en så extravagant tårta, men jag har sannerligen fått massor av ideér på vad man skulle kunna göra. Kolla bara denna coola café-tårta:

Eftersom Harry klättrar på allt han ser och ställer sig upp så fort han får chansen, var jag tvungen att flytta ner liggdelen på hans spjälsäng häromdagen. Det har varit livsfarligt att ha honom där den senaste veckan. Det räckte med att lämna honom ensam i två sekunder - när man kom tillbaka stog han glatt upp med ett fast grepp om spjälorna och överkroppen hängandes ut över sängkanten. Så nu ligger han återigen skyddad! Som när han var nyfödd och låg nerbäddad på kortsidan av sängen. Det var ett tag sen.

Igår kom Dea, Patrik och lille Charlie och hälsade på innan vi åkte hem till Nässjö igen. Det var Charlies enmånadsdag! Grattis lille vän!
Han var så himla liten och mysig. Lätt som en fjäder. Pyttesmå händer och fötter och en liten tandlös bebismun.
Harry är gigantisk!

Jag och Harry har varit i Nora i veckan. Därför har det inte blivit nåt bloggande på ett tag.

Det har hänt så mycket sen sist. Harry kan sitta helt själv utan stöd, han ålar och klättrar på allt, ställer sig upp och försöker desperat krypa på riktigt. Han har börjat äta kött. På morgonen får han ett helt mål med gröt och vid lunch en stor portion mat och fruktefterrätt.
Det är helt ofattbart att han blivit så stor. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser honom. Han sitter så stadigt, leker så fint, äter så ordentligt. Han har blivit en stor pojke, ett riktigt barn.



Harrys nya favoritsysselsättning - att krypa upp på hyllan under mormor & morfars soffbord och läsa tidningar.