harry & mamma

Igår ringde dom från dagis och sa att vi fick börja inskolningen tidigare om vi ville. Dom hade fått ett återbud och hade en plats redan på onsdag, den 18e augusti. Det var typ det bästa som kunde hända, för då får jag också vara med och skola in. Det hade jag inte kunnat annars eftersom jag börjar skolan samma dag som Harry egentligen skulle börjat. Så nu får jag vara med onsdag, torsdag, fredag, och sen tar Marcus över måndag, tisdag. Helt ofattbart vilken tur vi hade! Av nån anledning verkar allt lösa sig till det bästa i precis sista stund :)

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men Harry sover för länge! Nuförtiden sover han näastan alltid tolv timmar per natt, från sju-åtta på kvällen till sju-åtta på morgonen. Jag måste ha blivit knäpp som ens tänker tanken, men jag funderar på att börja väcka honom lite tidigare. Snart är det ju dagisdags och då kommer det bli tidiga mornar. Kanske är det bättre att vänja honom nu än att det ska komma som en chock och han ska vara sur och jobbig på dagis? Ni som har barn, hur tycker ni jag ska göra? Ska jag börja väcka tidigare nu eller vänta tills han börjar på dagis och ställer om tiden själv?

Har jag nånsin berättat historien om Glenn Harry Banan Mauritz? Det var i alla fall så, att när vår lille son skulle döpas fick Marcus uppgiften att säga alla Harrys namn i kyrkan under själva "döpandet". Flera dagar innan dopet skulle äga rum fick Marcus panik och började få tvångstankar om att han skulle säga "Glenn Harry BANAN Mauritz" med hög och klar stämma inför alla församlade, eftersom vi i dagligt tal kallar vår son för just Harry Banan. Väl framme i kyrkan, när den stora stunden kom, hörde jag hur Marcus, genom sammanpressade läppar, fick fram orden "Glenn Harry Mauritz" under mycket hög koncentration. Han klarade det! Men visst ser väl gossebarnet ut att kunna heta just Harry Banan? 

...GÅR jätteduktigt, så fort han ska nånstans ...DANSAR så fort han hör musik ...VINKAR till människor han ser och mot saker han vill ha ...SÄGER "mamma" hundra gånger om dagen ...KLAPPAR HÄNDER när nånting är roligt eller han har varit duktig ...ÄTER samma mat som vi, hemlagad vuxenmat är bäst! ...PEKAR hej vilt på allt och alla ...SOVER hela nätter, oftast från åtta till sju ...KRAMAS OCH MYSER genom att kasta sig runt halsen på en, hålla i hårt, borra in ansiktet i håret och säga "mmm"

♥ 

Idag köpte jag regnkläder till Harry, hans första. Det blev en blårandig jacka med Bamse-märke och ett par svarta brallor. Nu när han ska börja på dagis och dessutom kan vara ute och leka på riktigt behöver han ordentliga ytterkläder. Det var första gången han fick vara med och prova kläder, förut har man ju bara kunnat ta nåt man trodde passade eller ta en lite större storlek så han skulle ha nåt att växa i. Men nu när han inte ligger stilla i vagnen och det inte spelar nån roll om overallen är för stor, utan han behöver kunna gå och leka och ha kläder som passar, får han helt enkelt vara med och prova. Han tyckte väl inte att det var så jättespännande att prova kläder men jag tyckte det kändes så stort! Så vuxet för mig och så stort för honom! Så nu har jag för första gången fått skriva Harry Köpberg på namnlapparna till dagiskläderna :)
Nästa grej blir att kolla om han har skor och stövlar som passar, annars får vi köpa det med!

Det har inte blivit så många Harry-bilder på ett tag, men här kommer en supersöt från häromdan. En sovande Harry har lagt sig tillrätta med huvudet på Kanin ♥

Min kusin skickade några jättefina bilder från i onsdags när vi var hos mormor och Lennart på sommarlunch. Harry har sina nya fina kläder på sig, ett par mjukisbyxor med motorcyklar och en grön somrig tröja. Med på bild är även Harrys morfar.

Efter att ha varit hos Omo och Ova (mormor och morfar) i stugan i nästan en vecka kom vi hem igår. Hur trevligt det än är att åka bort och hitta på saker så är det alltid lika skönt att få komma hem. Sova i sin egen säng, stöka ner sin egen lägenhet, laga mat i sitt eget kök. Och Harry blir alltid lika glad när han kommer hem till sitt eget rum, med alla leksaker. Hans egna lilla värld. Det första han gjorde när vi kom hem, fast han var så trött och grinig, var att kasta sig över sin stora mjuka nalle och ge den en bamsekram. Sen tog han en snabb sväng runtom i lägenheten för att kolla läget. För att se att allt var som det brukar. För att se om vi verkligen var hemma igen.

(Marcus hann dock knappt komma hem innan han åkte igen. Just nu gör han nog gatorna i Karlshamn osäkra :P )

Nu när grabben strax är tio månader känns det på tiden att berätta lite om vad som hänt, vad han lärt sig och hur han förändrats. 
Efter att han lärt sig stå själv dröjde det inte länge innan han tog ett första steg, ett litet stapplande ett. Sen dess har det gått sakta men säkert framåt. Han har fegat lite men ändå tagit nåt steg här och där. På sista tiden har han blivit mer självsäker och vågar testa sina gränser mer. Rekordet är hela 7 steg! De tog han häromdan, men jag missade det sålkart..
Han har börjat klättra i och ur saker. Till exempel lådorna med leksaker i rummet, rätt som det är sitter han där, mitt bland alla saker och trivs. Han har blivit duktig på det där med att lyfta över först det ena och sen det andra benet. Idag när jag badade honom kom han på att man kunde göra likadant med baljan. Han klättrade i ur och, i och ur, i och ur i typ i en kvart. Han gav mig en blick som sa "Hallå morsan, att sitta i baljan och plaska och leka med en jävla anka är för bebisar!".
Han vinkar, klappar händer och pekar. Så gulligt! När vi var i Stockholm satt han i vagnen och vinkade och pekade på folk och sevärdheter hela helgen. Samtidigt som han pekar säger han "dä" och "titta".
Håret på huvudet har blivit längre och tätare. Han fick en mörk fläck i nackhåret för några månader sen och börjar nu även få små lockar. Hairy Harry med guldlockarna ♥

Nu när man inte längre behöver oroa sig för att få värmeslag enbart av att andas tänkte jag ta tag i bloggandet igen. Har varit lite dålig på det såhär i flytt-, semester-, och sommarjobbstider. En liten uppdatering kanske skulle vara på sin plats.

Vi blir mer och mer klara i lägenheten. Eller.. Klar kanske man aldrig blir, men vi börjar komma i ordning i alla fall. Vardagsrummet är väl det som varit längst ner på prioriteringslistan, så där finns det en hel del kvar, men annars börjar det kännas som hemma.
Mormor och Lennart var här i Nässjö i måndags. Vi fikade hemma hos oss och gick sen en sväng på stan innan vi tog varsin cider/öl på Guldgaffeln. Förutom familjen har inga släktingar på min sida varit här, så det var roligt att få visa upp hur vi var det på riktigt, och inte bara på bloggen.
Idag skulle jag och Harry åka till Jönköping. Gå på stan och titta lite i affärer. Dock räknade jag lite fel på tiden, så lagom som vi kom till stationen såg vi tåget åka. Från en perrong lite längre bort. Utan oss. Så det var bara att knalla hem igen, eftersom nästa tåg gick en och en halv timme senare. Får åka imorgon istället.
På fredag eller lördag bär det av till Nora och sommarstugan. På lördag kväll blir det party med tjejerna :) Längtar!

Den här t-shirten köpte jag till Harry i Stockholm. Lite ego, kanske man kan tycka, men när han nu inte kan säga "I ♥ mum" själv så tyckte jag att det var helt okej. För jag tror att han gillar mig :)

En ganska gammal bild men jag tycker att den är så himla fin. Lille gubben som plaskar i sin balja ute i trädgården i solskenet ♥

Det råder babyboom i gamla gymnasieklassen! Efter mig och Dea är det nu Johanna som står på tur att bli mor! Bebisen är beräknad att komma till världen i februari och jag längtar efter att få se den lille krabaten :) Grattis till bebislyckan i huvudstaden!

Ja herregud, här sitter jag och skrattar så mycket att jag gråter och nästintill kissar på mig. Marcus badar Harry inne i badrummet. Till en början var allt som vanligt - Harry plaskade vilt bland skummet och lekte med sina små badleksaker - men för några minuter sen hörde jag Marcus säga, lite desperat "Kom, det har hänt NÅT HEMSKT!" Jag hann tänka tusen saker, Harry har drunknat, baljan har spruckit, en ny monsterspindel har letat sig in i vårt badrum, men icke. När jag kom in i badrummet var Marcus helt förstörd och sa med panik i rösten "Harry bajsade i baljan..." Så jag fick hålla i Harry medan Marcus hällde ut bajsvattnet. Jag skrattade halvt ihjäl mig, för att hela situationen var så jäkla komisk men lika mycket av glädje över att jag inte behövde ta reda på skiten, och Harry stod bredvid och skrattade sitt hånskratt. Den sluge lille busungen!

Midsommar igår! Trevligt som vanligt och dessutom bra väder, kan ju inte bli bättre. Vi var i sommarstugan med familjen, kusinerna och två andra familjer som alltid är med på midsommar och nyår. Vi åt massvis med god mat, lekte lekar, gick tipspromenader, åt lite mer, drack snaps, åt tårta och åt ännu lite mer. Det blev en lyckad första midsommar för Harry!

Jag vet inte hur ni har det men jag har i alla fall märkt att saker och ting aldrig kan få gå problemfritt. Alltid måste det dyka upp någonting i sista stund som förstör det som precis innan verkade så perfekt.
Vi fick veta i våras att vi fått dagisplats på Bullerbyn. Kommunkvinnan jag talade med sa att det var klart med plats till augusti och att vi snart skulle få datum och tid till inskolning. Perfekt, sa jag, eftersom Marcus börjar jobba och jag ska gå i skolan. I måndags ringde Marcus till samma tant eftersom vi ännu inte fått nån tid, för att höra när exakt vi ska komma till dagis för första gången. Då sa hon plötsligt att man inte får skola in barn innan de fyllt ett år och att vi därför var tvungna att vänta till 20 september.. Det blir ju lite problematiskt eftersom ingen är hemma och kan ta hand om Harry. Marcus började ringa runt till kommunanställda och chefer av olika slag och tillslut kom han fram till en man som förstod vårat problem och till skillnad från alla andra verkade vilja hjälpa till. Det visade sig dessutom att det inte alls är någon regel med ettårsgräns, utan att det är upp till varje dagis att själva bestämma om dom vill ta emot barn som ännu inte fyllt. Så idag ringde en snäll tant från Bullerbyn och sa att vi får komma den 23 augusti! Jag drog en lättnadens suck, torkade bort svetten i pannan, återfick glädjen över allt nytt som ska ske i höst. Så nu är vi back on track! Tack och lov att det fortfarande finns förstående och snälla människor i denna värld av missunsamma egoister.

...jobbar Marcus. Han är egentligen inne på sin andra semestervecka men behövde jobba idag. Nu på kvällen är det partaj med kollegerna, så han sover borta inatt.
...var jag och Harry ute en låång stund på stan i det mycket sköna och fina sommarvädret.
...kräktes Harry mig i munnen.

Nu kan vi bocka av ännu en grej på Harrys "att lära sig-lista". Han kan stå! Han började med det igår, släppte taget om pallen och stog själv och svajade i några evighetslånga sekunder. Jag bara satt och gapade. Han har fortsatt öva idag har har blivit riktigt duktig. Han kan stå själv i bortemot en minut! En gång nu på eftermiddagen lyfte han tillochmed höger ben och tog ett pyttekliv fram! Han gör sannerligen en gammal mor stolt. Det är coolt att han lär sig så stora saker på så kort tid. Han har blivit så mycket bättre på det sen igår och med lite mer träning dröjer det nog inte så länge innan han går sina första riktiga steg. Han ramlar inet ens och slår sig, han bara sätter sig på knä eller dunsar ner på stjärten. Och han blir så himla glad han han lyckas och vi står och hejar på. Det är så roligt att se :)
Men det är inte det enda framsteg han gjort sen sist. Han är jättesnabb och duktig på att ändra "läge". Från sittande, till krypande, till liggande på sidan, till alla fyra, till knä, till sittande igen. Ett ben upp, snurr, ner, runt, upp, ner på stjärten, över på mage.
Sen nån månad tillbaka använder han inte napp. Han vägrar, till och med när han ska sova. Ganska skönt att inte behöva vänja honom av med det sen men lite jobbigt att inte kunna trycka in nåt i munnen på honom när man vill att han ska vara tyst ;P
Han har kommit på att om man ställer sig på pinnarna under sitsen på barnstolen så kommer man åt grejerna på matbordet bättre!
Han sover nästan ingenting på dagarna längre. Knappt på nätterna heller, men det är en annan sak. Det har han ju aldrig varit särskilt bra på.. Han brukar sova nån timme på morgonen och nån på eftermiddagen men resten av tiden är han vaken. Dessutom går han och lägger sig senare än förut, sällan innan halv nio. Det betyder att jag och Marcus får kolla på tv, äta middag, montera möbler, packa upp kartonger och läsa böcker mitt i nätterna. Tyvärr har Harry ändå sitt morgonpigga bushumör kvar, så vid halv fem brukar det vara dags att äta första gången och runt sex-halv sju är det dags att gå upp och leka. Han kan konsten att trötta ut två gamla päron!