harry & mamma

Gravida läsare varnas

20 september 2009
Kl 08.30 Vi kommer till förlossningen och barnmorska AnnBritt kör en CTG-kurva på mig till kvart över nio. Den mäter min och bebisens puls och eventuella sammandragningar. Tar även blodtrycket.
Kl 10.20 Doktor Tomasz känner på livmoderhalsen som inte är mogen. Gör sjukt ont!
Kl 11.00 Får en gel för att livmoderhalsen ska mogna. Måste ligga stilla i en timme efter att jag fått den. Efter ungefär en halvtimme börjar jag få sammandragningar, dock gör de inte så ont ännu.
Kl 12.15 Efter att ha legat stilla en timme beger vi oss upp på stan för att äta lite lunch. Värkarna blir värre och jag går på Eksjös kullerstensbelagda gator och stönar och håller mig om magen. På resturangen blir de ännu värre och jag får i mig några få tuggor pizza mellan värkarna, som redan kommer väldigt tätt och gör mycket ont.
Kl 13.20 Kommer tillbaka till sjukhuset och har riktigt ont. AnnBritt kör ännu en CTG-kurva som visar jämna och regelbundna värkar. Får akupunkturnålar på magen mot smärtan och i huvudet för avslappning.
Kl 13.50 Som det står i min journal: "starkt smärtpåverkad". Sätter mig i badkaret och till en början hjälper det varma vattnet (och nålarna?) att lindra smärtan. Efter ett tag avtar dock effekten och efter ungefär en timme kliver jag ur badet. AnnBritts skift är slut och jag får nu barnmorska Ewa och undersköterska Maritha istället. Ännu en CTG-kurva. Från och med nu blir värkarna bara ännu värre - jag tror inte att det går att få mer ont och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig igenom det. Vad har jag gett mig in på?
Kl 15.15 Ewa känner på livmoderhalsen eftersom värkarna är så täta och intensiva. Det visar sig att jag redan är öppen 4 cm! Det ger mig lite extra kraft att veta att smärtan åtminstone gett något resultat. Har dock ändå extremt ont, vet inte vart jag ska ta vägen. Får lustgas, först i liten dos, och sedan 50/50 med lustgas/syrgas. Det hjälper inte mot smärtan men eftersom jag blir helt snurrig så blir det lättare att ta sig igenom värkarna. Det ger mig något att göra och fokusera på istället för smärtan.
Kl 17.00 Får äntligen den efterlängtade ryggmärgsbedövningen! Jag hade hört innan att den skulle göra så himla ont, men herregud, det kändes ju inte ens. Det blev räddaren i nöden! Vet inte om det var innan eller efter jag fått bedövningen, men någon gång kände Ewa att jag var helt öppen. Vattnet gick under tiden som jag fick bedövningen.
Kl 17.15 Fortsätter använda lustgasen. Börjar nu känna ett stort tryck neråt (till följd av bedövningen).
Kl 19.05 Ryggmärgsbedövningen tas bort - utan att jag vet om det! Doktor Tomasz mäter bebisens syrenivå i blodet genom att fästa en liten grej på hans huvud.
Den kommande timmen tvingar Ewa mig att testa olika ställningar. Att halvsitta är bäst för att kämpa emot trycket och när jag lägger mig på sidan och sedan står på alla fyra blir trycket mycket större och jag kan känna bebisen komma längre och längre ner. Marcus och barnmorskan säger att de kan se bebisens huvud!
Kl 20.26 Bebisens syrenivå mäts igen.
Tillslut blir trycket så stort att det inte går att hålla emot. Jag ligger på rygg och tror att jag ska dö av smärta, det känns som att hela jag kommer gå sönder. Marcus och Ewa pushar på och jag får mer energi och vill bara bli klar. Jag tar i allt jag kan och känner huvudet komma ut. När väl axlarna är igenom åker hela kroppen ut och jag hör lilla Harry skrika till.
Kl 20.38 Harry kommer upp på mammas bröst.
Kl 21.40 Harry har legat helt tyst i min famn i en timme. Jag blir sydd.
Senare på natten vägs och mäts han för första gången och jag och Marcus får skåla med cider och äta några mackor. Sedan gå vi och lägger oss med vår underbara lilla son.

Nu är det ganska precis en vecka sedan underbara lilla Harry kom till oss.
Grattis gullunge, mamma och pappa älskar dig!
♥

Harry med mormor&morfar och morbröderna

Igår kom Marcus föräldrar hit och träffade Harry för första gången. De hade med sig massor av mat och presenter från släktingar i Karlshamn. De hade beställt en jättefin bricka med massa gott kött och frukter, potatisgratäng och dessertostar som vi åt igår till lunch. De hjälpte till med disk, matlagning och barntröstande hela dagen igår och idag. Det har varit jätteskönt att ha dem här eftersom det fortfarande är lite nytt för oss att vara hemma med en liten bebis.
Man märkte att Harry trivdes med att vara med farmor och farfar även fast de var helt främmande människor för honom. Han tyckte det var jättemysigt att sitta i deras famnar och bli ompysslad. Hoppas han får träffa dom snart igen.

Imorgon kommer mina föräldrar och bröder hit. Det ska bli kul att träffa dom igen, det är över en månad sen sist. Det är som sagt skönt att ha folk här som själva haft bebisar som de uppenbarligen lyckats ta hand om dom. Jag blir helt hispig och nervös så fort Harry ger ifrån sig ett ljud och då är det bra att någon säger att det bara är helt normalt och ingenting att oroa sig för.

Det är synd att vi bor så långt ifrån våra familjer, dels för att det blir svårare att få hjälp med Harry men mest för hans skull. Både jag och Marcus har ju haft väldigt nära till många av våra släktingar och till viss del nästan vuxit upp hos mormor och morfar eller farmor och farfar. Det är väldigt tråkigt att han inte kan få vara hos våra föräldrar några timmar en lördageftermiddag eller bara springa över gatan för att hälsa på.
Vi får verkligen försöka se till att han får träffa dom ofta ändå så att de inte blir som främlingar som han hör talas om ibland och bara träffar på födelsedagar och jul.

   

Glenn Harry Mauritz

Så heter vår älskade son.
Glenn är namnet på Harrys farfar och dessutom heter Marcus det i andranamn. Mauritz kommer från min gammelmorfar Sven som också heter det i andranamn.

Han lyssnar även till namnen "Lilla Skräpet" och "Lilla Farbrorn".

Harry:
Lilla Harry kom till världen med ett litet skrik, men så fort han kom upp på mitt bröst blev han knäpptyst och låg där utan att säga något i en och en halv timme. Det har han dock tagit igen med många timmar av gråt sedan dess.
Hans ögon är mörkt blå och huden veckig, rödmosig och varm. Hans fjuniga hår är mörkblont men skimrar i vissa ljus i rött. Han har knubbiga och jättelena små kinder och luktar bebis.
Han är en mycket bestämd ung man som redan från starten varit jättestark. Han kan lyfta sitt eget huvud och det är knappt att jag och Marcus kan hålla emot hans armar och ben när han får för sig att bråka. Det dröjer inte länge innan man får kramp i armen av att hålla den lilla fyrakilosklumpen.
Till favoritsysselsättningarna hör att äta, sova, skrika, bajsa och titta sig omkring på omvärlden. Att mysa i mammas eller pappas famn är också trevligt. Att ha honom sovandes mellan oss i sängen om nätterna är nog det bästa vi vet alla tre.
Jag tycker att jag kan se ganska mycket av mig själv i honom, speciellt näsan, öronen och munnen. Fötterna och händerna har han fått från pappa. Egentligen är det ganska svårt att säga vem han är mest lik, man ser olika drag i olika situationer.
En sak är i alla fall säker - Harry är den sötaste killen världen någonsin skådat!
♥

Ikväll har vi kommit hem med vår älskade lilla bebis.

Han föddes den 20 september 2009 klockan 20.38, vägde 4315 g och var 53 cm lång.
Vi har inte riktigt bestämt oss för om han är en liten Harry eller inte, så möjligtvis får jag byta namn på bloggen ;)

De tre dygnen vi spenderade på BB efter att bebisen anlänt känns mer som fem dagar än tre dagar och två nätter. Timmarna smälter samman, alla minnen blir röriga. Jag har i stort sett sovit lika lite på nätterna som på dagarna och det sliter en del på kroppen och knoppen.
Därför kommer jag inte skriva mer just nu utan istället bara amma, äta, duscha, sova och tillbringa tiden med Marcus och bebisen.

Återkommer med fasor från förlossningen, fina familjebilder och kaotiska vardagsskildringar

v. 41+6

Det är konstigt att tiden kan gå så sakta men på samma gång så fort. Sekundrarna segar sig fram när jag tänker på att det är en hel lång natt kvar innan vi får åka till Eksjö. Men konstigt nog bara rusar tiden iväg när jag tänker på att det här är sista kvällen jag och Marcus äter middag, ser på tv och somnar ensamma.
Jag vill ta till vara på den här kvällen, för imorgon kan ju den stora magen helt plötsligt förvandlas till en livs levande människa, men det är svårt att njuta av varje minut när jag samtidigt vill att det ska bli morgon.

Hela graviditeten, men särskilt sommarmånaderna, har känts som en paus från mitt eget liv.
Jag har varit så tung, trött och orkeslös att jag liksom inte orkat leva som vanligt. Jag har visserligen gjort ganska mycket i sommar - tagit studenten, flyttat, hälsat på hos mina och Marcus föräldrar, varit i Norrland m.m. - men jag har inte kunnat vara ute och njuta av solen och sommaren.
Nu ser jag fram emot att få gå på långa höstpromenader med barnvagnen, köpa normala kläder istället för stora tält, hälsa på hos släktingar, laga massa god mat, äntligen få äta dessertostar och smutta på vin igen, se den första snön falla, inhandla julklappar, dricka glögg och baka bröd och lussebullar - helt enkelt ta igen den där väldigt långa pausen!

Nästa gång jag bloggar har jag en liten bebis vid min sida
♥ 

v. 41+6

Förlossningsväskan har stått packad i många veckor nu. Den innehåller:
- blöjor
- bebiskläder
- blodgrupperingspapper
- plånbok
- necessär
- kamera och batteriladdare
- ett nummer av "Amelia Baby"
- ett nummer av "Vi föräldrar"
- druvsocker
- handsprit
- snus (till den blivande pappan, inte till mig!)

Idag har vi även packat ner:
- några små Pepsiflaskor
- en "Gainomax recovery" med hallonsmak
- choklad

Det känns lite overkligt att vi ska få åka in till sjukhuset imorgon. Vi har ju väntat så himla länge nu! Samtidigt som det känns konstigt att få en bokad tid för när man ska åka in till förlossningen så känns det skönt att veta ungefär när vi kommer få träffa vår lille kille. Jag behöver inte undra om slemproppen redan gått, oroa mig över om vattnet gått utan att jag märkt det eller vara osäker på om det är riktiga värkar eller bara förvärkar jag känner. Vi kan (om ingenting oväntat händer inatt) gå upp tidigt imorgon, äta en stor och härlig frukost och lugnt åka in till förlossningen.
Jag tittar på klockan hela tiden, vill att dagen ska ta slut nån gång.
Jag känner mig som ett litet barn kvällen före julafton!

v.41+6

Denna soliga och vackra höst-lördag har jag och Marcus lämnat filmer och böcker på biblioteket, kollat fina möbler på Mio och handlat "inför förlossning-frukost" på ICA. God juice med fruktkött, massa baguetter, vällagrad ost, björnbärsmarmelad, vaniljyoghurt, frysta bär. Kan det bli bättre?

Med risk för att låta gnällig måste jag ändå påpeka att mitt bäcken sakta men säkert tar livet av mig! Imorse hade jag riktigt jäkla ont, speciellt när jag var tvungen att lyfta på benen, så Marcus fick hjälpa mig på med kläderna och i och ur bilen. Dessvärre tror jag att vår utflykt till staden gjorde saken ännu lite värre för sedan vi kom hem har jag i stort sett endast kunnat ägna mig åt en sysselsättning
- att ligga väldigt stilla i sängen.

v. 41+5

Den här veckan har temat på "Efter tio" med Malou von Sivers varit curlingföräldrar. Det innebär att föräldrar "curlar" framför sina barn för att göra livet så lätt och smärtfritt som möjligt för dem. Det kan ju låta hur bra som helst men ofta tror jag man gör barnen en björntjänst. Såhär beskrivs problemet på TV4s hemsida:

"Barn utvecklas genom att lösa små och stora problem själva. Föräldrarnas roll är att vara goda exempel - inte att skapa en problemfri värld åt sina barn. Forskning har visat att barn som inte tränats i problemlösning, utan istället uppfostrats av curlingföräldrar, har fått problem när de blev äldre. De riskerade oftare än andra barn att bli deprimerade och hade mindre självkänsla"

Malou intervjuade även barnuppfostringsgurun Jesper Juul i veckan och han hade en hel del intressanta saker att säga. Bland annat att föräldrar de senaste tio-tjugo åren har varit för fokuserade på att deras barn ska vara lyckliga och nöjda med allt i tillvaron. Därför gör de också allt de kan för att barnen ska må bra. Det som händer då är dels att barnen får allting serverat och slipper hantera några problem själva, men också att de inte vågar visa sina föräldrar när de upplever andra känslor än glädje eftersom de då är rädda att göra föräldrarna besvikna. Detta tror Jesper Juul kan vara orsaken till att så många unga idag blir deprimerade, skär sig och inte kan hantera sina känslor. För hur ska man kunna hantera känslor man fått lära sig att förneka?

Jag tror, liksom Jesper Juul, att det är bättre att låta barnen få uppleva det "riktiga" livet än att skapa någon slags romantisk fantasivärld. Om en mamma säger till sitt barn: "nu ska jag gå och läsa min bok så jag kan inte leka med dig just nu", så får barnet dels uppleva besvikelse men även lära sig att allt inte cirkulerar kring just honom och att andra människor har egna behov. Det är första steget till att utveckla social kompetens.

Det är klart att jag vill att mitt barn ska få ett bra liv men utan att låta för hård så vill jag absolut inte bli en curlingförälder. Jag vill att han ska få lära sig av sina misstag och uppleva allt som hör till livet - inte bara det roliga och lätta. För hur mycket får man egentligen uppleva av livet om man inte får leva det?
Livet handlar om så mycket mer än att bara vara lycklig - det handlar om att få uppleva hela skalan av känslor. Stänger man av en av de känslorna stänger man av dem alla.

v. 41+4

Smärtan i bäckenet har varit mycket värre de senaste två-tre dagarna. Nu har jag så ont att jag nästan inte kan ta mig från sovrummet till köket. Jag får dåligt samvete för att jag inte kan göra tillräckligt mycket här hemma men samtidigt får jag mer ont ju mer jag anstränger mig. Ond cirkel!
Får hoppas att det blir bättre så fort bebisen har kommit ut.

Nu blir det "Liftarens guide till galaxen" med en kopp marsipan-te i sängen med mitt nya supersköna mystäcke!

v. 41+4

Som den gamla jultidningsförsäljare jag är har jag nu själv beställt några fina saker från en av årets små säljare:

- en almanacka för 2010 med jättefina bilder av en konstnär jag gillar - Alphonse Mucha
- "Mysteriet på Greveholm" på DVD

Det fanns så himla många roliga och fina filmer och böcker som jag blev helt nostalgisk av att bara se. "Fem myror är fler än fyra elefanter", "Bland tomtar och troll", böcker med gamla julberättelser, skivor med Astrid Lindgren-sånger.
Längtar tills jag kan börja köpa sånt till bebisen!
♥

v. 41+2

Kom nyss hem från MVC, det var sista besöket eftersom förlossningen i Eksjö tar över "ansvaret" för mig och bebisen nu. Det var lite sorgligt att säga hejdå till Ingwor - sedan jag flyttade till Nässjö i somras har hon varit jättesnäll och hjälpsam och mån om att jag ska trivas och ha det bra! Vi ska dock tillbaka till henne för efterbesök och avskrivning från mödravårdscentralen när bebisen är några veckor gammal.

Idag är tionde dagen jag går över tiden, och om det inte hinner bli någon bebis i veckan så har jag fått tid för igångsättning på söndag kl. 8.30. De kommer då undersöka mig och göra ultraljud och köra en CTG-kurva för att registrera barnets hjärtljud och eventuella värkar. Är livmodertappen mogen då så får jag värkframkallande dropp, annars får jag först en gel som ska se till att livmodertappen blir redo. Spännande!
Trots att det inte alls är säkert att han kommer på söndag bara för att jag sätts igång då så ska det bli skönt att få åka till sjukhuset och ha folk omkring mig som jag kan fråga om allt och som kan hjälpa till om det skulle hända något. Jag är bara glad att någonting äntligen ska hända - och att jag kommer ett steg närmare... 

v. 41

De senaste dagarna har jag haft mycket mer ont i bäckenet än tidigare, speciellt när jag reser mig upp efter att ha legat ner ett tag. Har också haft mycket mensliknande värk. Hoppades och trodde till viss del att det var ett tecken på att förlossningen skulle sätta igång men än så länge har ingenting hänt. Förvärkarna har dessutom varit färre den sista veckan.
Just nu känns det nästan omöjligt att det kommer sätta igång av sig självt och jag är i princip inställd på att få vänta på att bli igångsatt, vilket jag blir om ungefär en vecka. Dock leder inte alla dessa spekulationer nån vart, utan vi får helt enkelt vänta och se vad som händer.

v. 40+6

Idag har det gått en vecka sedan beräknat förlossningsdatum. Jag trodde innan att jag skulle bli galen av att gå över tiden och bara behöva vänta, men på ett sätt går tiden ändå ganska fort. Jag sover lite middag, tittar på tv, läser någon bok, diskar och plockar lite och innan jag vet ordet av kommer Marcus hem från jobbet och ännu en dag är då snart över.
Med det inte sagt att det är roligt att gå och vänta. Det jobbigaste är nästan att inte veta när han vill komma ut. Jag kan inte göra några planer utan måste hela tiden ta en dag i taget. Alla som känner mig vet ju dessutom att jag inte har något som helst tålamod, så att bara gå och vänta och undra när det ska sätta igång är en plåga!

Jag börjar nästan tvivla på att det finns en liten bebis i magen. Det har gått så lång tid nu utan att något hänt. Kanske har jag bara inbillat mig att det är någonting som sparkar i magen. Egentligen kanske det bara har samlats massa vatten eller luft där som liksom porlar och rör sig lite ibland. Eller så har jag bara gått upp massa i vikt och av nån underlig anledning lagt på mig enbart på magen.
Hursomhelst känns förlossningen väldigt avlägsen..

v. 40+3

Dagens datum är 090909 och det hade varit lite roligt om bebisen föddes idag. Dock hoppas jag inte på för mycket.

Hittade lite gamla bilder på mina fina vänner som jag knappt har träffat sen studenten. Saknar er!
Jag ska vara i Nora nån/några veckor i oktober så då får vi ses och gå på babyfika! :)

v. 40+1

Den här helgen har vi mest ätit god mat och sett Harry Potter-filmer. I fredags blev det tacopaj (Marcus mammas jättegoda recept) och massa godis till Harry Potter och den flammande bägaren. På lördagen var det grått, regnigt och höstigt så vi lagade fläskfilé- och sötpotatisgryta och såg sedan på Harry Potter och fenixorden. För att fortsätta på hösttemat gjorde jag blåbärsscones och te till söndagsfrukost. På eftermiddagen gick vi på bio och såg Harry Potter och halvblodsprinsen och efter det åt vi god mat på en italienare och en grek - jag åt pasta med kyckling- och gräddsås och Marcus grillad kyckling med klyftpotatis och rödvinssås. Idag blev det dock ingen film, men vi har ändå ätit massa gott! Choklad- och apelsinmousse med chai latte på ett fik i stan och nu precis biffstroganoff med ris :)

På tal om att vara glad i mat var vi idag på undersökning på MVC, där jag bland annat fick väga mig för första gången på några månader...
Allt är som det ska med bebisen: han följer kurvan för hur han ska växa, hans puls är normal och han är fixerad. Nu är det bara att vänta på att han ska vilja komma ut!

v. 40

För alla vänner, släktingar och övriga som ännu inte sett vår lägenhet följer här sex bilder på några av mina favoritdetaljer.
Välkomna att hälsa på!





Min supersnygga gungstol från Myrorna, fina Marcus, vackra och flitigt använda kokböcker, söta salt - och pepparfåglar, cool upphittad och nymålad stol och söt babyhörna med massa gamla barnböcker

v. 39+6

Idag är det den 5 september - dagen vår lilla son var beräknad att komma. Hans syns dock inte till. 
Egentligen hade jag väl räknat med att gå över tiden eftersom det är det vanligaste men det är ändå tråkigt att ha gått och väntat på den här dagen så länge och när den sen kommer så blir det som vilken dag som helst. Eller t.o.m. värre än vilken dag som helst - det blev en städdag!
Jag och Marcus (eller egentligen mest Marcus eftersom jag är så gravid det går att bli) har skrubbat toaletten, torkat av kakel, städat duschen, dammat av kakelugnen, skurat golven och näst intill vänt upp och ner på lägenheten i sökandet efter damm och smuts. Så nu är det jättefint och rent och vår "SKONA grön såpa" har spridit en doft av mandelmassa runtom i lägenheten :)

v. 39+5

Här följer några bilder på magen.

Framifrån
Stora magen!
♥


Från sidan 
På kvällarna när jag går och lägger mig brukar bebisen trycka upp rumpan så att det blir som en stenhård kula ovanför naveln.
♥


Uppifrån
Han har även en tendens att vilja ligga mer på höger sida av magen.
♥


Uppifrån
♥



Andra magar:

Cissi, gravid i vecka 28, beräknad förlossning slutet av november
Andréa, gravid i vecka 13, beräknad förlossning i mars
Dessutom ska Marcus lilla kusin Alva få ett syskon, även han/hon beräknad att komma till världen i mars

v. 39+3

För några dagar sedan fick jag utslag i bristningarna på magen och de har kliat konstant! Hur mycket jag än smörjer in magen blir det inte bättre - faktiskt blir utslagen bara värre och värre - och jag blir snart galen av allt kliande! Googlade lite på det imorse och hittade något som kallas PUPPP. Wikipedia beskriver det som en allergiliknande klåda som i sällsynta fall drabbar gravida kvinnor och karakteriseras av klåda och hudförändringar som påminner om nässelutslag. Besvären brukar kvarstå under hela graviditeten men innebär inga risker för barn eller mamma.
Jag ringde min barnmorska Ingwor imorse men hon kunde inte ge något annat tips än att fråga efter någon kräm mot klåda eller någon slags kylande salva på Apoteket. Får gå dit och hoppas på det bästa. Nu måste jag fortsätta klia!