harry & mamma

Som jag har mått dåligt för den här veckan. Som jag har önskat att tiden skulle stanna och att måndagen aldrig skulle infinna sig. Men människan spår och gud rår, och även denna vecka fick ta sin början.
Marcus är på kurs i Enköping. Åkte igår och kommer hem på torsdag. Jag har varit jättenervös inför att vara helt ensam med Harry. På dagarna är jag ju alltid själv men har aldrig varit ensam hemma med honom på natten. Så inatt var det premiär! Och det gick bra. Jag är lite mesig och rädd av mig, så jag hade lite svårt att somna i mörkret och var rädd att det plötligt skulle stå någon mörk gestalt i rummet, men jag slapp nattliga gäster och sov ganska gott. Jag hade tänkt att Harry skulle sova i sin egen säng även fast det finns plats i vår, men när han vaknade vid tre inatt tog jag upp honom till mig. Det är faktiskt väldigt mysigt att sova bredvid honom. Så nu ska vi sova tillsammans tills pappa kommer hem. Obeskrivligt mysigt att få krypa ner bredvid sin lilla kille!

Igår var jag och Harry och handlade mat på ICA. Det är inte så ofta jag handlar eftersom jag inte har körkort.. Det kändes helt vuxet att strosa runt bland köttdiskar och blöjhyllor och inhandla allt som är nödvändigt till ett hushåll. Och vuxenpoängen bara rullade in när jag - tro det eller ej -  köpte en hel varmrökt lax! Jag kände mig lite lagom mallig när jag stog där i kassan och betalade för en hel firre och diverse andra livsmedel, men när jag kom hem och packade upp matpåsen insåg jag att jag hade ett litet problem.. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med fisken! Dessutom fick jag panik när jag det gick upp för mig att jag var tvungen att ta i den (blanka, svala, fjälliga fiskar påminner ju en hel del om ormar som är det ABSOLUT värsta jag vet, jag dör bara vid tanken på en orm). Jag intalade mig hela tiden att "det är en fisk, det är en fisk!" och tog försiktigt ett litet grepp om den och började skära och karva lite varstans. Tillslut lyckades jag trotsallt och kunde pusta ut.
Ännu en gång hade jag klarat av något nytt. Och samlat ihop en hel drös med vuxenpoäng!
:)

Idag har jag roat mig med att måla denna ros på en body Harry ska få.

Har precis städat lägenheten och som vanligt fått vredesutbrott. Jag hatar vissa saker med den här lägenheten! Som att vi inte har nånstans att ha handdukar och sängkläder, att vi bara har en (väldigt oorganiserad och fullproppad) byrålåda till Harrys kläder, att vi drunknar i filmer och böcker som vi inte har plats för (och aldrig ser eller läser, men enligt min kära smbo "FÅR man inte slänga böcker") med mera med mera med mera...
Vi ska faktiskt på visning av en trea på onsdag, hoppas verkligen att den kan vara nåt. Den ligger i ett ganska bra område, är i vår prisklass och är jättefint inredd i de flesta rum (svart kök ♥). Håller tummarna!

Dagens städmusik: Depeche Modes album "Playing the Angel"
På tal om Depeche Mode, dom kommer snart till Sverige. Hade verkligen velat se dom! Jag var med min kompis Anna och såg dom i Göteborg 2005 eller 2006, men missade konserten på Arvika 09. Och nu missar jag dom även denna gång :(

Idag var jag och Harry på Unga Föräldrar, en av föräldragrupperna på BVC. Vi var bara tre mammor + barn där idag men det var ganska skönt att det inte var så många. Innan jul var vi hur många som helst och det blir ganska stökigt då. Harry skötte sig hur bra som helst. När vi kom dit låg han på mage på en matta en ganska lång stund och tittade sig fascinerat omkring på allt och alla. När vi hade sångstund satt han i mitt knä och flinade och när vi skulle fika låg han i "poolen" - en blå, rund madrass med kanter - och lekte med lite leksaker. Han sa knappt ett ljud på typ en och en halv timme. Jag var proud mama!

Marcus har haft ångest inför den här dagen eftersom han skulle bada isvak på jobbet. Som tur var var det ju inte så kallt idag så det hade gått ganska bra. Lite konstigt att få göra såna saker på sitt jobb. När jag tänker på folk som arbetar ser jag framför mig medelålders män och kvinnor i prydliga kläder som sitter vid ett skrivbord och knappar på en dator, inte ett gäng grönklädda snubbar som frivilligt kastar sig ner i ett hål i sjön mitt i vintern.

Jag har snart läst ut "Män som hatar kvinnor". Jag har redan sett filmen men som alltid är boken mycket mer innehållsrik och detaljerad. Ska jag vara ärlig har jag haft lite fördomar mot Stieg Larsson-böckerna (jag brukar aldrig läsa deckare) men den är faktiskt riktigt bra.
Lisbeth Salander ♥

Igår såg vi sista avsnittet av Heroes, säsong 1. Mycket bättre än jag trodde det skulle vara. Vi har knappt lämnat soffan på hela veckan!

Idag blev jag återigen svarthårig. Efter studenten färgade jag håret rött, och efter det har jag varit brunhårig, men nu var det dags för svart igen. Jag brukar alltid tröttna på det svarta efter ett tag men när jag väl lyckats få till en ny färg saknar jag att ha svart år igen. Men, men. Det är roligt med lite variation.

För några timmar sedan lagade jag moussaka. Lagom som allt var klart och jag skulle sätta in formen i ugnen visade det sig att ugnen inte fungerade! Så där stog jag med massa mat som inte gick att äta.. Som tur är finns det ju pizza :)

Imorse vaknade jag med nackspärr. Fy bövelen!

Hittade nyss min fina vän AndreaDorias blogg. Hon skriver precis som hon är - underhållande och personligt - om sitt liv i ett hus på landet med sin pojkvän, hans son och knodden i magen. Kolla in bloggen på

http://deadoria.blogg.se/

I ett av sina inlägg skrev hon om exakt samma problem jag själv har. I Harrys barnbok ska man nämligen beskriva hur föräldrarna träffades. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har funderat på om jag ska vara helt ärlig och skriva att vi träffades en kylig sommarkväll, berusade och slitna men glada, på en festival långt inne i Smålands mörkaste skogar? Jag kan ju inte gärna hitta på en ny historia. Egentligen tycker jag att det är en ganska fin berättelse - att just vi två fann varandra mitt ibland många tusen andra människor, och att vi två och ett halvt år senare fortfarande är tillsammans, bor ihop och har en liten son. Så nu har jag bestämt mig, jag ska vara ärlig och berätta den riktiga historien bakom Harry. Men jag kanske får lov att utesluta vissa detaljer..

År 2009 var nog utan tvekan det mest händelserika året i mitt liv. Det har varit både roligt, spännande, jobbigt och svårt.
Jag har tagit studenten. Jag har flyttat ihop med Marcus och hamnat i en ny stad. Jag har varit gravid, gått igenom en förlossning och blivit mamma till en liten nyfödd bebis.
Mina planer för 2010 är att vara mammaledig fram till sommaren, flytta till en större lägenhet, sommar- (och kanske) helgjobba, skola in Harry på dagis och att börja plugga igen. Jag ser såklart även fram emot att följa Harrys utveckling och se honom lära sig sitta, äta mat, krypa, stå, gå, säga sitt första ord. Innan året är slut kommer han vara ett år och tre månader.
Jag ser fram emot att se vem han är då.

Nu har vi äntligen köpt en ny dator, vilket innebär mer bloggande!

Skönt att det äntligen är helg och att min pappa kunnat ha Harry lite idag. Jag har varit på stan med min mormor och sen har jag bara slappat, suttit vid datorn, kollat på tv och haft besök av Jossan och Pillan. Jag hade (som vanligt) tänkt sova middag efter en natt med lite sömn, men det får bli imorgon istället.
Ikväll ska jag byta min pinsamma råttfärgade utväxt mot "Poly Palette - Chokladbrun" :)

Denna fredagskväll har innehållit:

"Flickan som lekte med elden", tröstande av ledsen Harry, trerätters middag med ärtsoppa, fläskkotlett, pommes och rödvinssås, kaffe och lingontryffelkaka.
Nu blir det IDOL-final!
Heja Calle!

Jag satt precis och betalade några helt onödiga räkningar och insåg hur mycket pengar jag (och de flesta andra) lägger på prylar den här tiden på året. Visst är det roligt att få julklappar, och jag tycker även om att ge bort presenter till andra, men den här ha-galna shoppinghysterin är ju egentligen helt sjuk! Jag får flera tusen kronor i bidrag varje månad, jag har någonstans att bo, jag har tillgång till mat, jag har råd att köpa fina kläder och saker till både mig och Harry, men ändå så förväntar jag mig av någon anledning att det ska ligga massa hårda, dyrbara paket i strumpan på julaftons morgon. Runtom i världen finns det mammor som inte ens har råd att köpa mat eller medicin till sina sjuka och hungriga barn. Jag fick plötsligt väldigt dåligt samvete och skäms lite över mitt beteende, så för att på något sätt dämpa mina skuldkänslor och i alla fall närma mig någon slags rättvisa köpte jag ytterliggare en sak, men denna gång någonting betydelsefullt och väl värt pengarna - 134 doser vätskeersättning som ska skickas genom Unicef till barn i utsatta delar av världen. Förhoppningsvis kan de hjälpa några barn på andra sidan jorden, så att vi blir fler som kan fira jul tillsammans med släktingar och vänner nästa år!

Köp en julklapp till dig eller någon du tycker om och förändra samtidigt någons liv!
www.unicef.se

Nu ligger Harry och sover.
Jag tänker på hur glad jag är att jag har honom och hur mycket han betyder för mig.
Jag tänker på hur skönt det är när han sover och hur mysigt det är när han vaknar igen.
Jag tänker på hur mycket jag saknar Marcus som inte är här hos oss just nu.
Jag undrar om Harry på något sätt förstår att vi inte är hemma, att pappa inte är här och allt inte är som vanligt.
Jag tänker på att vår lilla familj får återförenas om mindre än en vecka och på att vi snart får vara lediga tillsammans i tre veckor.
Jag tänker på hur glad jag är att det är vi tre!

            
                                         Mammas älsklingspojkar! ♥

När man är mammaledig med en liten bebis finns det tyvärr inte så mycket tid över till annat än blöjbyte, amning, vaggande, vyssjande och tröstande. Men sedan nån månad tillbaka har Harry sovit så pass bra på nätterna att jag själv känt mig ganska utvilad och inte behövt sova middag så fort han slutit ögonen på dagarna. Därför har jag faktiskt unnat mig själv att någon gång varje dag bara strunta i allt annat och läsa. Det är jättehärligt, för även om jag är fysiskt närvarande hemma så kan jag försvinna nån helt annanstans en stund.
Igår läste jag ut "Tidsresenärens hustru" av Audrey Niffenegger. Den var både spännande, underhållande och sorglig, och de sista sidorna fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka. En typisk tjejbok fullproppad med kärlek, lycka och sorg. Passar perfekt när vädret är grått och regnigt och allt man vill är att sitta inne i värmen. Rekommenderas!

Ikväll ska jag få lite egentid. Då ska jag bara vara Amanda och passa på att göra två saker jag inte gjort på väldigt länge - träna och sola. Jag har sett fram emot att göra det länge, men på grund av graviditet och liten bebis har det liksom inte gått. Jag slutade träna några månader in i graviditeten och sola har jag inte gjort sen långt innan det. Jag hoppas det blir lite lättare framöver att få in i alla fall träningen som en rutin i vardagen, även om Marcus är borta mycket i jobbet. Det är faktiskt väldigt avslappnande samtidigt som man svettas och tar i så mycket att man tror att man ska dö. Man kommer bort en stund och kan tänka på något annat. Dessutom är känslan efter man har tränat väldigt härlig, man blir så stolt över sig själv och får sådär skönt ont i hela kroppen.
Så nu ska den dallrande bebismagen och den bleka vinterhuden bort!

Idag har jag och Marcus varit i Örebro och handlat julklappar. Under tiden var Harry med mormor och morfar på julmarknad i Nora.
Det var regnigt, blåsigt, kallt och grått men vi hade det trevligt ändå. Det är skönt att kunna hitta på saker bara vi två ibland, då får man lite extra energi och blir dessutom väldigt glad när man får komma hem till Harry igen. Nu är dessutom nästan alla julklappar köpta, har bara en kvar till Marcus. Roligt för mig men desto tråkigare för plånboken!

Vi har så smått börjat leta ny lägenhet. Vi har inte ens bott ett halvår i vår nuvarande men både jag och Marcus känner oss sugna på att flytta lite längre fram. Då ska vi ha en trea så att Harry kan få ett eget rum. Kanske får det bli en bostadsrätt.
Det är ganska roligt att leta nytt boende. Att titta på bilder på fina (och ibland hemska) lägenheter och dagdrömma en stund. Fundera på vart matbordet skulle stå, vilka färger man skulle välja till väggana, vart man skulle hänga tavlorna. Det ska bli spännande att se vart vi hamnar nästa gång!

För bara några månader sedan var jag som vilken 19-åring som helst, förutom att jag hade en stor bebismage. Jag gick på gymnasiet, bodde hemma, umgicks med mina vänner.
Nu bor jag i egen lägenhet i en helt ny stad och har en liten bebis. Jag menar inte alls att jag vill byta bort nåt av det, men vissa dagar kan jag sakna min gamla livsstil väldigt mycket. Den försvann liksom så plötsligt. De där tre gymnasieåren bara flög iväg och jag vet inte riktigt vart dom tog vägen. Jag tror tiden gick så fort för att jag trivdes så bra och var omringad av så många roliga människor. Det var där, på gymnasiet, som jag växte - både till det yttre och inre - och till stor del var mina vänner med och formade den person jag blev. Vårat gäng, med alla galna människor, knäpp humor och underbar atmosfär, har varit och är fortfarande en viktig del av mitt liv. Jag saknar mina vänner, jag saknar Karro (min gymnasieskola), jag saknar Örebro. Förhoppningsvis förblir de en del av mig även framöver.

På fredag kommer jag och hälsar på!