harry & mamma

Imorse gick jag upp tidigt, tidigt och fixade en bricka med goda mackor, oboy och paket. Jag väckte Harry och tillsammans gick vi in till Marcus och sjöng och bjöd på frukost på sängen, för idag fyller han 25 år. Grattis!

En bild från i lördags när jag och Harry åkte till Eksjö för att kolla på Försvarsmaktens alla båtar och bilar på torget. Där fanns även polisbilar, ambulanser och brandbilar, men Harry tyckte bäst om att sitta i pappas bil!

Jag upptäckte nyss ett mail från mormor som innehöll denna underbara historia. Det är ett barn som skrivit om nyttan med kossor och jag lovar att ni inte kan hålla er för skratt. Helt underbart!

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten ärdet hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.

Jag kom nyss att tänka på en väldigt rolig grej. Jag sitter och skrattar rakt ut och kan inte hejda mig. Kanske inte lika kul för er som inte var närvarande när episoden utspelade sig, men såhär var det i alla fall: Harrys farfar glömde bort vad Harry heter i andranamn, och utbrast helt plötsligt "Clarence! Glenn Harry CLARENCE!" Jag höll på att dö av skratt. Sjukaste namnet och sjukaste namnkombinationen jag någonsin hört. Är det ens ett killnamn? Jag tyckte hursomhelst att det var mycket underhållande. Harry heter alltså inte Clarence, utan Mauritz. Haha, jag dör!

För tre dagar sen blev Harry 1,5 år. Imorse hade vi tid på BVC för 18-månaderskontrollen. Vi kom dit i tid och satt och lekte i väntrummet. Allt var frid och fröjd. Tills vår underbara sköterska Mariana kom ut och sa att det var vår tur och "vi ska mäta och väga och prata lite om Harry, det gamla vanliga. Och ta vaccin också!". När ordet vaccin nådde mina öron skrek jag "NEJ" inombords och önskade att vi hade försovit oss, att sköterskan ringt och avbokat i sista stund eller att vi, som av ett under, skulle vakna upp ur mardrömmen och befinna oss någon helt annanstans. Jag hatar sprutor! Det funkar när det är jag själv som ska få dom. Jag tycker det är väldigt läskigt då med och börjar svettas och må dåligt, men jag kan i alla fall bita ihop och stå ut. Men när stackars lille Harry, som inte förstår vad som händer eller kan försvara sig, måste stickas med en nål i sitt mjuka bebishull så vill inte jag vara med mer. Där går gränsen. De senaste gångerna han blivit vaccinerad har någon annan fått ha honom i knäet. Jag sitter bredvid och håller honom i handen eller stryker honom på benet, men jag vill inte hålla honom. Hålla fast hårt så han inte kan röra sig och sen känna hur han rycker till när sticket kommer, nej, det är bara för mycket.
Oftast är det värre för mig än för Harry, han brukar gråta ett litet tag men sen glömma bort allt igen. Han blir nog mest chockad. Men idag blev det helt annorlunda, både för mig och Harry. När Mariana stuckit honom visade det sig att vaccinet inte kunde komma igenom kanylen, så hon var tvungen att göra om det. "Det här händer nästan aldrig" sa hon och trodde jag skulle bli på bättre humör. Andra sticket kom och Harry fick leka med några färgglada plastskallror för att bli på bättre humör. Klumpen i halsen brände och tårarna var nära på att trilla över kanten, men nu var det i alla fall över. Trodde jag ja! När vi väl kom tillbaka ut i väntrummet, där jag skulle klä på Harry kläderna, blev han helt hysterisk. Jag tror ärligt inte jag sett honom så ledsen nån gång. Jag försökte klä på honom kläderna men han bara ålade runt och skrek och skrek och skrek, rätt ut, som en stucken gris. Bredvid satt nån kärring med sin unge och tittade på oss som att det var såå jobbigt med ett barn som skrek. Jag kände svetten börja rinna, tålamodet ta slut, rädslan sätta in. Han var så fruktansvärt ledsen och jag hade ingen aning om varför. Var han rädd, hade han ont, var han arg för att jag låtit någon göra så mot honom? Tillslut lyckades jag få på honom kläderna och trycka ner honom i vagnen, och det bar av mot dagis. Där, på vägen, bröt jag ihop. Tårarna började rinna och alla skuldkänslor blandades med rädslan över varför Harry var så ledsen. Jag var nog ganska chockad efter hela sprut-grejen också, men det var så olikt Harry att bli så hysterisk. Nu efteråt inser jag att det kanske inte var så mycket att bryta ihop för, men de var så läskigt och overkligt. Så nu har jag lovat mig själv att aldrig någonsin följa med Harry när han ska stickas. På hedersord.

Vi har en liten ugnsform hemma som knappt passar till någonting för att den är så liten. Den har blivit Harrys form. Igår gjorde jag en fiskgratäng åt honom i den, med mos, lax, dillsås och ärtor. Det var en vild chansning, risken för att Harry inte ska äta maten man ger honom är ganska stor. Men efter lite spottande och fräsande började han äta - stora, fina tuggor. Han älskade det! Det firade vi med med vanilj - och kardemummabullar efteråt.

En bild från häromdagen i lekparken.

I snart en vecka har jag och Harry varit hemma själva. Det har varit fullt upp med skola och matlagning och lek, och allt mellan himmel och jord har hunnit hända, både med väder och humör och äventyr. En morgon vaknade vi och märkte att hela staden var begravd i snö. Jag ville bara dra täcket över huvudet och inte gå utanför dörren, men jag hade tenta och Harry skulle till dagis så det var bara att pulsa genom några decimeter snö med lillen åkandes efter i pulkan. Dagen efter var det soligt och fint igen och vi åkte en sväng till Jönköping och shoppade. Vi har fikat med Sara, kollat in hennes och Dannes nya lägenhet och hunnit snacka lite skit om grabbarnas jobb och staden vi tyvärr är fast i. Och så började en ny vecka med skola och dagis och SOL! Underbart.
Nu väntar några dagar med tentaplugg för på fredag är det dags igen! Och då kommer Marcus äntligen hem!

När solen och det fina vädret försvann och ersattes av snö, slask och regn trodde jag att jag skulle dö. Men nu är det tillbaka! Imorse vaknade jag av att solen lyste upp hela sovrummet. Helt underbart! Inegnting kan nog slå det fina vädret, alla vårkänslor och hopp om framtiden det leder till. Jo förresten, kanske att jag häromdan upptäckte att jag gått ner 14 kg sen jag började skolan. Eller nej, inte ens det slår vädret. Älska sol!

Igår tog vi tag i någonting vi pratat om så länge. Harrys hår. Han har haft en jättegullig lock i nacken, men i övrigt har håret var risigt, ojämnt och haft hockyfrille-varning liiite för länge. Så Marcus rakade av det. Med största möjliga inställning på maskinen såklart, vi ville ju inte ha ett snaggat barn. Och även om jag saknar den där supersöta locken så ser Harry så himla stor och fin ut nu. Med en riktig frisyr! Exakt sån som mina bröder hade när dom var små. Nu ser han ännu mer ut som en stor kille, alla spår av bebis är sen länge borta. Locken åker in i Harrys bebisbok, som ett minne från tiden som varit.


Före                                      Efter

I lördags var vi på Alva och Elsas 3- och 1-årskalas. Det bjöds på god smörgåstårta, smarrig prinsesstårta och italiensk buffe. Harry, som var uppklädd i skjorta och fluga, snodde alla tjejernas leksaker och startade tredje världskriget på golvet. Han lekte med dockvagnar och teserviser, bilar och böcker. Men det var väl bra att han hade roligt! Det hade vi också, det var supertrevligt! När vi käkade middag var finalen av Melodifestivalen på i bakgrunden och vi fick chans att snacka ännu mer skit om dom extremt dåliga "komikerna" och pinsamma paus-"underhållarna". Det var också roligt ;)

Harry passade på att mysa i det soliga och varma vårvädret. Lite rolig kontrast mot all snö.

Återigen är jag lite efter i uppdateringen. Förra fredagen åkte vi till Stockholm för att hälsa på Harrys farmor och farfar i deras nya lägenhet. Dom överaskade Harry med en verktygsbänk som han får ha och leka med hemma hos dom. Den var en hit, Harry gillade att plocka med alla skruvar och krokar, skruvmejslar och borrmaskin.
Som vanligt bjöds det på massa god mat, ostar och vin. Till och med Harry åt som häst, hela helgen. Köttbullaar och pommes och gudvetvad.
På lördagsmorgonen när jag vaknat och öppnade sovrumsdörren slog ljuset mot mig. Det var helt underbart väder! På dagen gick vi en sväng på Söder och åt middag på Texas Longhorn på kvällen. Helt grymt god mat och trevligt ställe. Harry fick en barnportion med pommes, kyckling och majskolv, som han fullkomligt älskade! Det roligaste var nog när han tog den flottiga kycklingfilen och tryckte den mot örat som en telefon och sa "Allå".
På söndagen gick vi några timmar på Bromma Blocks innan vi käkade middag och åkte hem mot Nässjö igen.
Det var en mycket trevlig och solig Stockholmshelg.

Hittade den här roliga blomkrukan från Vitamin. Vill ha!

Jag har världens finaste unge! Alltså, det visste jag ju redan, men jag får det bevisat om och om igen. Ikväll var vi ensamma hemma och hade mamma&son-mys. Harry fick äta falukorv och makaroner med ketchup och sedan leka när jag lagade mat till mig. När maten var klar skulle vi gå in till soffan så Harry kunde kolla teve under tiden jag åt. Han har ju som sagt börjat intressera sig lite för teve. Men så fort jag lagt upp maten och skulle äta blev han helt förtvivlad för att han inte fick smaka. Så vi delade på min middag och Harry verkade tycka att det var väldans gott. Biffar med potatis och sås, riktig husmanskost. Han satt i mitt knä och åt och sa "mmm" och "ahhh" och smaskade, log och bad om mer. Som om det inte räckte lutade han sig mot mig och strök mig över kinden! Så himla gulligt, jag blev tårögd. När vi ätit upp kramades vi länge och väl och lekte och busade innan han snällt gick och la sig. Harry är mysmästaren!

Idag fyller Charlie 1 år! Grattis lille gubben. Tror ett paket med en Elsa Beskow-bok och Bubblan kommer på posten idag :)

Tidigt imorse, 05:15, fick Johanna och Erling sin lilla dotter Felicia. Välkommen till världen lilla gumman! <3

Ja, vad ska man säga?

Idag har jag varit hemma med Harry. Han har varit snorig och hostig flera dagar och igår på dagis hade han knappt ätit någonting och varit dålig i magen. Han har varit hyfsat pigg idag fast han nog har lite feber och inte haft nån aptit. Imorse byggde vi en liten koja som Harry tyckte var väldigt rolig att krypa igenom och busa i. Efter det ville han att vi båda skulle sitta på min bänk och titta på Efter tio med Malou von Sivers och resten av dagen har han sovit och varit hur mysig som helst med mig i soffan. Han var till och med intresserad av teven, vilket är typ första gången. Och han satt helt still i mitt knä flera minuter åt gången! Så mysigt!

Harry har varit ganska seg med att lära sig prata. Han har försökt lite hit och dit men inte riktigt kommit nånstans. Den senaste tiden har det dock släppt lite och han försöker hela tiden härma oss och lära sig nya ljud och ord. Han säger nu:

-MAMMA
-PAPPA
-BLÄ
-VOVOV: hund
-EJ: hej
-AJÅ: hallå
-AJ
-AJAJ (samtidigt som han pekar med fingret): ajabaja
-TITTA
-TSITTA: sitta
-BE:  mer
-DÄ: där
-BAMPA: lampa
-EBBE: från början mitt halsbands-äpple, nu allt som är litet och runt
-ÄSS: äsch
-USS: usch
-ÄDÄ: vad är det?
-Ä MAMMA: det är mamma
-EJÅ (samtidigt som han vinkar): hejdå
-AH: ja
-ÄH (samtidigt som han ruskar på huvudet): nej
-PUPPA: pussel
-ISSA: kissa
-DÅ: stå
-DO: juice
-BEBISCH: bebis