höst-outfits.
Det här har aldrig varit och kommer aldrig bli en "dagens outfit"-blogg men jag måste bara visa upp Harrys nya fina höstkläder.
Röd regnjacka från Åhlens
Röda stövlar från Tretorn
Mössa från Oiidesign
Skinnjacka från Ellos
Halsduk och keps från Lindex
Röd/vit/svarta legoskor köpta i London
Ibland får jag frågan vart jag handlar kläder till Harry. Och väldigt ofta hör jag föräldrar och andra vuxna som har åsikter om hur barn ska klä sig, antingen i unisex-kläder eller tvärtom i pluttinutt-rosa för flickorna och coola t-shirtar med lastbilar för pojkarna. Harry har en ganska grabbig stil. Jag gillar gubbiga koftor med mockalappar på armbågarna och randiga tröjor i "killfärger". Det erkänner jag. MEN jag gillar att blanda det med kläder som inte är så typiskt pojkiga. Jag skulle gärna köpa exempelvis lila tröjor åt Harry. Tyvärr är det dock så att de allra flesta affärer säljer kläder som är extremt uppdelade efter vad som är tjejigt och pojkigt. Jag kan absolut låta Harry ha en rosa tröja, men jag vill inte ha massa glitter och spetsar och fake-halsband. Det är jättesvårt att hitta fina kläder som är tänkta för ALLA barn och det är väldigt tråkigt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade en röd regnjacka utan tillstymmelse till enhörningar och volanger. Men det absolut viktigaste i frågan är ju faktiskt vad barnet själv vill ha på sig. Harry är inte så stor än att han själv väljer vilka tröjor och byxor vi ska köpa, men när den dagen kommer är det valet hans. Jag ska göra som min fina vän och ständiga förebild Dea, som lät sin drygt 1-årige son välja skor själv - han valde de vit/rosa. Heja Charlie!
körkort.
Idag hände det jag aldrig trodde skulle hända. Jag klarade uppkörningen! Som jag har pluggat och kört den här sommaren. Även om jag inte hållit på precis hela tiden så har ändå sommaren betytt "körkort" för mig.
Jag hade en uppkörning i mitten av juli, dagen efter att jag klarade teorin, och den gick åt helvete. Jag ville bara ge upp och inse att jag inte är en sån som kan köra bil. Men jag återvände något motvilligt till körskolan och tog ytterligare sex lektioner och övade massor på det som gått dåligt på uppkörningen. Jag kände mig så avslappnad och lugn de sista lektionerna men vågade ändå inte hoppas på att det skulle gå. Jag berättade inte för någon, inte ens Marcus, när jag skulle dit utan smet bara iväg från allt och körde. Och klarade det! Så jäkla underbart! Det firades med en åktur till kiosken i Bodafors med lilla familjen :)
gubbsjuka.
Vännen: -Vad var det där om?
Gubben: -Man vet ju aldrig när man får göka! Höhö
Vännen: -Men du har ju Britt!
Gubben: -Det är ju inte förrän om flera timmar! *hånflin*
Stackars Britt.
mammatankar.
Det jobbigaste var istället att vara mammaledig i en helt ny stad, utan familj och vänner. När jag tänker tillbaka på den tiden får jag en liten klump i magen, för så isolerad och ensam som jag kände mig under det året har jag aldrig gjort tidigare. När jag satt uppe med Harry vid oacceptabla tider, på nattimmar som sakteliga övergick i tidig morgon, tittade jag ut i det begynnande vintermörkret och såg hur människor gav sig av till jobbet. Jag visste att dom inte hade en aning om vem jag var och att jag satt där och såg på dem, dag efter dag. Men allt jag ville var att få följa med de okända personerna på de ävenyr som väntade, och slippa vara ensam mer.
Meningen med det här inlägget är inte att älta allt jobbigt som varit eller att ni ska tycka synd om mig. Jag vill bara berätta hur det var för mig och inte glömma bort hur den första tiden var. Och utan att skryta så är jag stolt över att jag klarade av det. Vissa dagar orkade jag inte ens ta mig utanför dörren men andra dagar gick jag och Harry till BVCs olika föräldragrupper eller promenerade bara omkring för att sakta men säkert lära känna nya människor och staden som var obekant för oss båda. Det tar tid, men tillslut lyckas man på något sätt ta sig in i ett nytt samhälle. Och när jag började skolan, för ett år sedan, gick allt som på räls. Jag fick nya vänner, jag fick något annat att sysselsätta mig med och jag fick tillbaka en bit av mig själv. Så nu, en vecka bort från skolstart, känner jag mig faktiskt redo att fortsätta karusellen med skola, dagis, tentor och vabb-dagar. För i och med skolan fick jag det bästa av två världar - jag fick återigen vara Amanda och samtidigt vara en bättre mamma till Harry. Jag fick lite balans.
4-årsdag.
Idag firas det för fullt i det köpbergska/hanssonska hemmet - jag och gubben har nämligen 4-årsdag idag! Nåväl, Marcus har dragit ut en tand, jag har haft körlektion och Harry har inte uppvisat något slags intresse whatsoever för vårt jubileum, så så mycket firande har det väl inte varit. Men lite extra god mat och nån cider och öl tänker vi kosta på oss, såhär på onsdagskvällen.
sommar 2011.
Efter en sommar av kvällspromenader, tidiga mornar, grillat kött, besök i lekparker, släktträffar, slappdagar, 85-årskalas, middagar på resturang, utekvällar med vänner, innesittardagar när regnet slår på fönstret och soliga timmar på balkongen har vi återvänt hem för att landa lite innan skola, arbete och dagis drar igång igen. Vi har spenderat en stor del av sommaren hos våra föräldrar och jag och Marcus har dessutom hunnit med en helg i Göteborg och några dagar i Helsingfors. Det har varit jätteroligt och mysigt, speciellt som vi inte träffar vår familj och vänner så ofta annars, men nu är det ganska skönt att vara hemma, bara vi tre.
