julfest.
Igår var det julfest på Färg&Form. Bowling, vin, norskt julklappsbyte och julbord på Stadsträdgården! En mycket rolig kväll må jag säga!
pepparkakshus.
Efter en fullspäckad helg i Stockholm med julklappsshopping och restaurangbesök tog vi set lite lugnt i måndags kväll. Jag och Harry bakade pepparkakshus och han fick själv välja godiset till taket. Gröna grodor blev det självklara valet! Det blev lite snett och vint men vad tusan, det ska se hemgjort ut!
tapet!
Tanken på vår nya lägenhet gör mig helt inredningstokig! Eftersom det är en hyreslägenhet med begränsat utrymme för tokiga idéer vill jag tapetsera en stor träskiva som kan stå lutad mot en vägg i vardagsrummet. Tycker den här tapeten med massa svartvita kartor från Mr Perswall är supercool - en stark kanditat! Vad tycker ni?
färg&form.
Jag har nog inte berättat det tidigare, men jag gör för tillfärllet praktik på Färg&Form! Dom har en massa fina prylar både för hemmet och de små rara barnen. Inspirerande ställe att vara på! (Det skapar även ett visst shopping-behov)
myshelg.
Längatr ihjäl mig efter den där lilla ungen! Som jag lyckligtvis får träffa imorgon. Jag ska åka till Stockholm imorgon eftermiddag och hälsa på Harry och Marcus som är i Bromma hos farmor och farfar. Ska bli så skönt med en myshelg! Jag och Marcus ska shoppa julklappar på lördag och avnjuta en mysmiddag på Fondueboden. Bara tanken på maten gör mig väldigt lycklig. Men även umgänget såklart :)
ebba henny elisabeth.
Jag har hunnit med att bli gudmor också! Den 27 september föddes underbara lilla Ebba. Hon är så liten och fin, så snäll och lugn. Hon kan ligga stilla och tyst hur länge som helst, man hinner nästan glömma bort henne. Och rätt som det är somnar hon i ens famn och snarkar lugnt tills hon vaknar igen och tittar på en med stora, runda ögon. Sötast i världen!
slottsweekend.
I helgen var jag och Marcus på Stjärnholms slott. Det var ett superhäftigt ställe med jättefin inomhusmiljö. Vi gick bara utanför dörren en gång på hela helgen! Det kan ju i och för sig bero på att vi hade föreläsningar hela dagarna, men mest för att det var så mysigt och fint där inne :)
morse.
Den här supersnygga postern är designad av form-re-form och säljs bland annat på signerat.se. Det står "jag älskar dig" med morsealfabetet, hur snyggt som helst. Vill ha!
ny lya!
Vi har den senaste tiden letat lägenhet i Nora (oh yes, jag ska flytta hem!). Jag har kollat hyresvärdarnas "lediga objekt"-sidor och desperat pratat med alla känner om de känner nån som känner nån som känner nån... Tillslut hittade vi en lägenhet som kändes för bra för att vara sann. Den ligger på stan, men ändå lite vid sidan om, nere vid sjön. Den är större än vår nuvarande lägenhet och har ett gigantiskt vardagsrum där man även kan ha en matplats och lekhörna. Och det bästa av allt - den ska totalrenoveras! Idag ska vi och kolla på golv och sedan gäller det att bestämma tapeter. Inredningsnörden i mig, som har vilat sig ett bra tag, har sannerligen vaknat till liv igen! Här komemr några inspirationsbilder, exakt såhär vill jag ha det! Svart och vitt och grafiskt. Så jäkla snyggt!
mitt i mörkret.
Jag har under flera år levt under stor press. Det är väl ingenting ovanligt att människor gör det. Man är stressad, ska hinna med så mycket, vara en bra mamma, göra karriär och vara lyckad. Stora händelser har löst av varandra i mitt liv - jag har gått i skolan, fått barn, flyttat till en ny stad, pluggat och stundtals varit ensam med alla praktiska saker hemma. Jag har haft svårt att säga nej, utan bara tagit på mig mer och mer. Jag hann med allt jag ville genom att vara i skolan på dagarna, leka med Harry och fixa allat praktikst hemma på eftermiddagarna, och sedan plugga efter Harry gått och lagt sig. Det senaste året har jag ägnat många timmar varje helg på att plugga. Det har resulterat i att jag dygnet runt haft fullt upp. Och när jag väl haft en stund över har jag varit för rastlös för att kunna sitta still och bara vara. För tre månader sedan hände en sak som bara blev för mycket. Det hamnade uppepå högen av allt slit och jobb som varit och bara blev för mycket. Jag totalkraschade och visste varken ut eller in. Jag hamnade mitt i mörkret. I en livskris.
Jag har alltid haft drömmar om framtiden, mål jag vill uppnå. Jag har kämpat hårt under hela min skolgång för att få så bra resultat som möjligt och jag har vägrat misslyckas med något. Helt plötsligt var allt jag ville att ligga stilla i sängen och stirra i väggen. Alla drömmar jag haft var borta. Jag ville ingenting längre. Jag orkade ingeting. Jag sov och var vaken, åt något ibland. Det läskigaste av allt var att vara så förändrad som person. Ingenting kunde få mig att skratta. Jag kände ingen lust att göra någonting. Jag kunde inte se någon annan utväg än att hoppa av skolan. Hur skulle jag kunna klara av det, som inte ens orkade kliva upp ur sängen eller prata med en annan människa? Men trots mitt nya tillstånd lyckades jag tänka klart på just den punkten. Jag funderade på vad som var det mest viktiga i mitt liv just då. Förutom Harry, såklart, var det skolan. Vad skulle jag ha kvar om jag hoppade av? Studielån, oavklarad examen och en massa slit i onödan. Och inte minst känslan av att vara fruktansvärt misslyckad. Skolan blev därför det viktigaste just då. Jag pratade med lärare om möjliga sätt att klara av kurserna och jobbade väldigt hårt med att acceptera att det var okej att få lägre betyg än MVG. Det viktigaste var att jag klarade mig, tog mig igenom skolan med en examen. Samtidigt uppsökte jag en läkare och fick medicin. Jag började gå hos en psykolog. Sakta men säkert gjorde det att jag kunde gå till skolan och faktiskt ha lite roligt med mina kompisar där. Jag kunde uppskatta att komma hemifrån den där stunden på dagen, att faktiskt vara lite social. Sen dess har det sakta men säkert gått framåt.
Jag tar en dag i taget. Jag räknar inte med att en dag vakna upp och må helt bra. Jag vet att det är en lång resa som kommer ta mycket tid och kraft. Vissa dagar kommer jag vilja ge upp och andra dagar kommer jag känna mig stark och redo att erövra världen. Jag får acceptera att båda delarna är en del av min nya tillvaro. Jag har lärt mig leva med att jag är mitt i en livskris och att jag måste klara av det på mitt eget sätt. Och faktiskt så har det ju gjort mig till den jag är nu. Jag prioriterar annorlunda och har en annan syn på livet. Och jag lär mig och blir starkare av det. Jag får bara låta det ta den tid det tar och fortsätta jobba på att ta mig tillbaka från mörkret.
uppdatering.
Jag har tagit en välbehövd paus från bloggandet men känner att det vore roligt att återuppta det. Jag trodde alla läsare skulle ha slutat kolla in på bloggen för längesen, men såg nu att många av er kikat in titt som tätt fast jag varit usel på att skriva. Tack för det! Jag SKA bli bättre på att skriva!
höst-outfits.
Det här har aldrig varit och kommer aldrig bli en "dagens outfit"-blogg men jag måste bara visa upp Harrys nya fina höstkläder.
Röd regnjacka från Åhlens
Röda stövlar från Tretorn
Mössa från Oiidesign
Skinnjacka från Ellos
Halsduk och keps från Lindex
Röd/vit/svarta legoskor köpta i London
Ibland får jag frågan vart jag handlar kläder till Harry. Och väldigt ofta hör jag föräldrar och andra vuxna som har åsikter om hur barn ska klä sig, antingen i unisex-kläder eller tvärtom i pluttinutt-rosa för flickorna och coola t-shirtar med lastbilar för pojkarna. Harry har en ganska grabbig stil. Jag gillar gubbiga koftor med mockalappar på armbågarna och randiga tröjor i "killfärger". Det erkänner jag. MEN jag gillar att blanda det med kläder som inte är så typiskt pojkiga. Jag skulle gärna köpa exempelvis lila tröjor åt Harry. Tyvärr är det dock så att de allra flesta affärer säljer kläder som är extremt uppdelade efter vad som är tjejigt och pojkigt. Jag kan absolut låta Harry ha en rosa tröja, men jag vill inte ha massa glitter och spetsar och fake-halsband. Det är jättesvårt att hitta fina kläder som är tänkta för ALLA barn och det är väldigt tråkigt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade en röd regnjacka utan tillstymmelse till enhörningar och volanger. Men det absolut viktigaste i frågan är ju faktiskt vad barnet själv vill ha på sig. Harry är inte så stor än att han själv väljer vilka tröjor och byxor vi ska köpa, men när den dagen kommer är det valet hans. Jag ska göra som min fina vän och ständiga förebild Dea, som lät sin drygt 1-årige son välja skor själv - han valde de vit/rosa. Heja Charlie!
körkort.
Idag hände det jag aldrig trodde skulle hända. Jag klarade uppkörningen! Som jag har pluggat och kört den här sommaren. Även om jag inte hållit på precis hela tiden så har ändå sommaren betytt "körkort" för mig.
Jag hade en uppkörning i mitten av juli, dagen efter att jag klarade teorin, och den gick åt helvete. Jag ville bara ge upp och inse att jag inte är en sån som kan köra bil. Men jag återvände något motvilligt till körskolan och tog ytterligare sex lektioner och övade massor på det som gått dåligt på uppkörningen. Jag kände mig så avslappnad och lugn de sista lektionerna men vågade ändå inte hoppas på att det skulle gå. Jag berättade inte för någon, inte ens Marcus, när jag skulle dit utan smet bara iväg från allt och körde. Och klarade det! Så jäkla underbart! Det firades med en åktur till kiosken i Bodafors med lilla familjen :)
gubbsjuka.
Vännen: -Vad var det där om?
Gubben: -Man vet ju aldrig när man får göka! Höhö
Vännen: -Men du har ju Britt!
Gubben: -Det är ju inte förrän om flera timmar! *hånflin*
Stackars Britt.
mammatankar.
Det jobbigaste var istället att vara mammaledig i en helt ny stad, utan familj och vänner. När jag tänker tillbaka på den tiden får jag en liten klump i magen, för så isolerad och ensam som jag kände mig under det året har jag aldrig gjort tidigare. När jag satt uppe med Harry vid oacceptabla tider, på nattimmar som sakteliga övergick i tidig morgon, tittade jag ut i det begynnande vintermörkret och såg hur människor gav sig av till jobbet. Jag visste att dom inte hade en aning om vem jag var och att jag satt där och såg på dem, dag efter dag. Men allt jag ville var att få följa med de okända personerna på de ävenyr som väntade, och slippa vara ensam mer.
Meningen med det här inlägget är inte att älta allt jobbigt som varit eller att ni ska tycka synd om mig. Jag vill bara berätta hur det var för mig och inte glömma bort hur den första tiden var. Och utan att skryta så är jag stolt över att jag klarade av det. Vissa dagar orkade jag inte ens ta mig utanför dörren men andra dagar gick jag och Harry till BVCs olika föräldragrupper eller promenerade bara omkring för att sakta men säkert lära känna nya människor och staden som var obekant för oss båda. Det tar tid, men tillslut lyckas man på något sätt ta sig in i ett nytt samhälle. Och när jag började skolan, för ett år sedan, gick allt som på räls. Jag fick nya vänner, jag fick något annat att sysselsätta mig med och jag fick tillbaka en bit av mig själv. Så nu, en vecka bort från skolstart, känner jag mig faktiskt redo att fortsätta karusellen med skola, dagis, tentor och vabb-dagar. För i och med skolan fick jag det bästa av två världar - jag fick återigen vara Amanda och samtidigt vara en bättre mamma till Harry. Jag fick lite balans.
